De olympiska spelen gjorde idrotten internationell. När de moderna olympiska spelen inleddes med spelen i Atén år 1896 var anknytningen till antiken uppenbar. Det faktum att det var olympiska spel medförde att tävlingarna fick inslag av riter, riter som ytterst var religiösa i den mening som de gamla grekerna och romarna lade i ordet. Läs mer
F-ordet är en bok med tretton kortare texter om ämnet feminism. Här skriver diverse journalister, akademiker och debattörer om just sina feministiska hjärtefrågor utifrån mer eller mindre oväntade perspektiv. Det här är absolut ingen grundbok i feminism utan snarare ett diskussionsunderlag för de redan frälsta. Läs mer
En svensk teaterhistoria utges inte varje dag och det nya trebandsverket är mer än välkommet. Jag har inte läst de första två delarna, men den sista delens 505 mastiga sidor är nog för att imponera på mig. Läs mer
Premiär på Pustervik 2007-11-15
Manus och regi: Mirellie Leblanc, Åke Palmerud
Korreografi: Mireille Leblanc
Scenografi och musik: Åke Palmerud
Ljus: Peter Wikström
Text: Bengt-Emils Jonsson
På scenen: Karin Hedin, Susanne Havlik, Maria Lindell Läs mer
GöteborgsOperan, premiär 2007-10-13
Efter George Bernhard Shaws pjäs Pygmalion
Musik Frederick Loewe
Text och dialog Alan Jay Lerner
Dirigent Mika Eichenholz
Översättning och bearbetning och regi Rikard Bergqvist
Koreografi Gunilla Olsson Karlsson
Scenografi Tomas Sjöstedt
I rollerna: Thérèse Andersson, Fredrik Lycke, Anders Beckman, Erik Gullbransson, Niklas Andersson, Catherine Hansson, Jessica Zandén, Daniel Engman, Jesper M Sjöberg, Alexander Larsson, Martina Pettersson, Karolin Funke, Sten Pernmyr, Timo Nieminen, Pierre Hagman, m.fl. Läs mer
Är all porr kvinnoförnedrande och alla som säljer sex offer? Nej tvärtom, hävdar författaren och socialantropologen Petra Östergren i boken Porr, horor och feminister. Läs mer
Gästspel producerat av Helena Waldmann, Theater im Pfalzbau Ludwigshafen och Festival Montpellier Danse 2006, på Göteborgs Stadsteater 19 och 20 augusti
Göteborg Dans och Teaterfestival 2006
Av och med: Sanam Afrashteh, Javeh Asefdjah, Taies Farzan, Lila Mara, Maryam Palizban, Niloufar Shahisavandi, Shabnam Toluie
Scenografi och regi: Helena Waldmann
Dramaturgi: Susanne Vincenz
Ljuddesign: Herbert Cybulska
Video: Anna Saup, Karina Smigla-Bobinski
Musikkomposition: Mohammad Reza Mortazavi, Parissa&Ensemble Dastan, Alexei Aigi&Ensemble 4-33. Hamid Saedi&Reza Mojhadas, Raz Mesinai, Muslimgauze, Axiom of Joyce
Kostym: Susanne Schwieter
Produktion: Ina Zimmermann Läs mer
Av Thomas Bernhard
Översättning: Susanne Widén
Uppläsning på Teaterbaren, Atalante, 22 maj 2006
Regi och produktion: Svante Aulis Löwenborg och Anna Forsell (från Teater Cinnober)
Scenidé: Roger Johansson
Ljus: Studio Oscuro
På scenen: Harry Goldstein, Maria Grahn, Hans Brorson, Sara Estling, Pelle Bolander och Moa Mathilda Sahlin Läs mer
Musik: Giuseppe Verdi
Libretto: Arrigo Boito
Dirigent: Anthony Bramall/Finn Rosengren/Pietro Rizzo
Regi: Adrian Noble
Scenografi och kostym: Christopher Oram
Rörelse och koreografi: Sue Lefton
Medverkande på scen:
Sir John Falstaff: Anders Lorentzson
Ford: Åke Zetterström
Fenton: Peter Lodahl
Dr Cajus: Iwar Bergkwist
Bardolfo: Ingemar Anderson
Pistola: Peter Loguin
Mrs Alice Ford: Carolina Sandgren
Nannetta: Henriikka Gröndahl
Mrs Quickly: Susanne Resmark
Mrs Meg Page: Pia Svorono
Premiär på Göteborgsoperan den 26 november 2005. Läs mer
I boken Och likt fotografier, min älskade, våra ansikten snabbt förbleknar skriver författaren John Berger att hemmets ursprungliga betydelse var världens ontologiska mittpunkt. Hemmet betecknade det centrum varifrån man orienterade sig, den plats där världen grundades. Genom hemmet upprättades gränser utåt mot en okänd och främmande värld. Den som förlorar sitt hem, menar Berger, förlorar också mittpunkten i världen – världens grund plockas sönder och man måste “därifrån förflytta sig till en förlorad och förvirrad värld av skärvor och fragment (sid. 71).” Men hemmet upprättar gränser inte bara för vad som är centrum och periferi utan också gränser för vad som är normalt och vad som avviker. Dessa gränser talar om vad som är välbekant och hemlikt och vad som är främmande och hemskt. Det som inte hör hemma avvisas eller stängs ute. Hemmet i detta perspektiv behöver inte ha något med bostaden att göra utan syftar snarare på en blandning av tradition, kulturell identitet, tillhörighet och geografisk plats. Idag är hemmet i högre grad knutet till bostaden samtidigt som det har behållit sina betydelser av det välbekanta, normala och trygga. Våra föreställningar om hemmet är dock beroende av att det finns något som vi anser vara hemlivets motsats. Det innebär att de positiva och negativa laddningar som finns i begreppet hem också avspeglas i olika föreställningar om hemlösheten som framställs ömsom som det smutsiga, oordnade livet och ömsom i ett romantiserat skimmer som det fria, pliktbefriade livet. Den som har ett hem antas ha en plats i samhället medan hemlösa ofta framställs, i media eller hos myndigheter, som några som står utanför samhällsstrukturen. Men vad betyder egentligen hem och hemlöshet för den som inte har någon bostad? Går det att skapa ett hem utan bostad och är hemlös för dem detsamma som bostadslös? Och vad betyder ett hem för dem? Artikeln bygger på 16 intervjuer med kvinnor som är eller har varit utan bostad. Drygt hälften av dem har levt perioder som uteliggare, några under flera år. De andra har flyttat runt i olika jourboenden, hos vänner, släktingar och bekanta. Alla namn är fingerade. Läs mer