Om historien om Nya Karolinska sjukhuset varit fiktion skulle man utan tvekan betrakta den som en tragedi, som liksom alla tragedier kräver dödsoffer efter att ha inletts med den grundläggande komponent som heter högmod. För högmodet i detta fall står ett antal i vårdfrågor inkompetenta och ideologiskt förblindade borgerliga landstings/regionpolitiker i Stockholm. Läs mer
Att minnas är att levandegöra, att hålla kvar det som är på väg bort eller inte längre är här. I minnet finns ofta en kärleksfullhet som vi inte alltid tänker på. En omtankens mekanism som gör oss till medmänniskor, i varje stund vi minns andra. Minnas är ett deponensverb, ett aktivt verb som framträder i passiv skepnad, en ovanlighet i andra språk än svenskan. En relevant fråga att ställa sig: Hur mycket intentionalitet finns det i minnet? Vad styr våra minnen? Läs mer
Det var tidigt 90-tal och jag minns att mannen där framför mig i föreläsningssalen fingrade på en knutpiska från kolonialtidens Kongo. Fingrade på knutarna och berättade om kolonialismens illdåd, lät oss förstå att linjer kunde dras in i vår samtid, lät oss förstå att rasismen och kolonialismen inte är ett avslutat kapitel utan ett mörkt arv som vi har att förhålla oss till. Ett arv som fanns och fortsätter att finnas, trots att dess uttryck varierar. Läs mer
Om man tänker sig ett Sverige i en inte alltför avlägsen framtid där opinionen för inrättandet av dödshjälpskliniker vunnit framgång och det är möjligt för den som så önskar att under kontrollerade former få avsluta sitt liv så är det väl rimligt att också föreställa sig att dessa kliniker i servicenivå och organisation avspeglar det klassamhälle där de förekommer. Läs mer
I den nordvärmländska byn Osebol föddes Marit Kapla år 1970. Hennes föräldrar hade just flyttat dit eftersom hennes far fått en lärartjänst på Klarälvdalens folkhögskola på andra sidan älven. Under åren 2016 och 2017 intervjuade Marit Kapla byns vuxna invånare, ett fyrtiotal personer, och nu ger hon ut deras berättelser i bokform. Läs mer
Jag arbetade en gång tillsammans med en ung kille som var adopterad från Sydkorea. Han beskrev, liksom Tobias Hübinette, forskare vid Mångkulturellt centrum, gjort, hur det stora antal barn därifrån kommit att utgöra egna kontinenter tillsammans med ofrivilligt barnlösa skandinaviska föräldrar i olika delar av världen, kontinenter med helt egna problematiker och disharmonier. Läs mer
I Backa Teaters pjäs Hierarchy of Needs ingick ett möte via videolänk med en teatergrupp i Syrien. 8 maj möttes på liknande sätt Göteborgsoperans interkulturella kör och dess motsvarighet på en scen i Greklands nya nationalopera i Atén till en vokal dialog. Streaming-tekniken erbjuder oanade möjligheter till kulturella mötesplatser där politik eller pengar hindrar levande gästspel, något som i dagarna dock kan upplevas på Teater Sesam. Läs mer
Efter att ha bott i Göteborg och Helsingfors mellan åren 1989 till 2004 återvände jag till min hemstad Trollhättan. I Helsingfors hade jag en spalt i alba som hette men i Helsingfors däremot, den publicerades 1999 för första gången. Detta är en fortsättning på denna spalt såhär tjugo år senare. Från en stor stad till en mindre stad. Från Finland till Sverige. Och från Drumsö i Helsingfors till Trollhättan och då till mitt mikrokosmos Kronogården. Läs mer
