scenkonst

topplänk.böcker

Färgrikt, fräckt, fart och fantasi

Göteborgsoperan – Oliver!
bild ur föreställningen

Musikalen Oliver på Göteborgsoperan är en intelligent mix av existentiella värderingar där dåtid möter nutid, men den får sin fulla kraft först när vi är inne på andra akten. Där accelererar tempot, musiken tätnar och den eviga frågan om arv och miljö aktualiseras. Läs mer

Klimatet och demokratin kräver ny ägandefilosofi

Under den privata äganderättens era hävdas att den enskilde ägaren har exklusiv rätt att bestämma över sina tillgångar. Det gör den starkt förknippad med den nuvarande klimatkrisen. Vi behöver en egendomsrätt som sätter det gemensamma främst, som inte begränsar utan istället stöttar samhälleligheten. Annars kommer den nuvarande klimatkrisen att utvecklas till en förintande klimatkatastrof, skriver Lars Jadelius. Läs mer

Allt som svävar

James Gray – Ad astra
Bild: Brad Pitt i flmen Ad astra.

En mer misslyckad visualisering av rymdskeppet Aniara än den i filmen med samma namn är svår att föreställa sig. Martinssons diktverk, som bärs av en skirhet i tanke, form och utförande bortom all beskrivning, så fullständigt profanerat genom att nitas fast i bilden av första bästa finlandsfärja. Läs mer

Myndighetens brist på myndighet

Mikael Håfström – Quick
Vinjettbild på huvudpersoner och regissör.

Det finns i Robert Musils ofullbordade romanverk Mannen utan egenskaper en centralgestalt vid namn Moosbrugger, som har mördat en ung flicka. I den identitetsupplösning som råder i det wienska samhälle före första världskriget dramat utspelar sig i (en isoleringscell där man tillåts skrika, som samtida satirikern Karl Kraus kallade staden) blir han en samlande punkt för den oändlighet av utsvävande resonemang, framtidsplaner och fantasier romanens övriga karaktärer hänger sig åt, med sina egna, vitt skilda syften i fokus. Läs mer

Rörelser av kärlek

Nycirkus: Saloon – Film: And then we danced
Vinjettbild ur föreställningen Saloon

Det är inte alltid lätt att variera den numera flitigt använda nycirkusformen, men Cirque Eloize lyckas utomordentligt väl i en kärleksfull, känslosam händelseutveckling där country-sången är en viktig sammansvetsande länk. Full av humoristiska infall och spektakel håller truppen oss fångade i ett spel som är just så ekvilibristiskt som man förväntar att det skall vara. Läs mer

Feminism med global strategi

Bhattacharya, Arruzza, Fraser – Feminism för de 99 procenten
Bild: Nancy Fraser

Vi har under de senaste åren sett stora kvinnoprotester i Polen. 2016 lade det styrande partiet PiS – Lag och Rättvisa fram ett förslag om inskränkning av rätten till abort. Det utlöste en enorm motkraft och vrede bland kvinnor. Tiotusentals kvinnor gick ut i strejk inte bara inom produktion utan även inom det som kallas för den sociala reproduktionen, alla de mekanismer som gör att samhället utvecklas över tid; vård skola och omsorg men också hemarbete, kvinnors liv och hälsa. Protesterna tilltog, parlamentet distanserade sig mot förlaget och lagförslaget föll i parlamentet. Läs mer

Smärtsam läsning

Linda Boström Knausgård – Oktoberbarn

Det här är en roman som är en ursinnig uppgörelse med psykiatrin. Men det handlar också om barndomen, ungdomen, äktenskap, skilsmässa och föräldraskap. Skriven direkt ur hjärtat, utan kapitelindelningar, får man betrakta den som helt självbiografisk, så vitt jag förstår. Läs mer

Ingen katarsis i sikte

Göteborgs stadsteater – Lång dags färd mot natt
Ur föreställningen, foto Ola Kjelbye

En ny teatersäsong är inledd. Först ut på Göteborgs stadsteater är en mytomspunnen modern klassiker, Eugene O´Neills familjedrama Lång dags färd mot natt. Högt uppskruvade förväntningar riskerar dock få sig en törn, trots troheten mot originalet.  Läs mer

Blir det en napoletanare i år?

Domenico – Väsen, ett familjedrama
författarfoto Bazar förlag

En ålderstigen och självupptagen kulturman sitter barnvakt åt sitt barnbarn. Oförutsedda saker händer, livsperspektiv kraschas och kastas om. Inget blir som förr. Läs mer

Som att recensera någons liv

Linda Boström Knausgård – Oktoberbarn
Författarporträtt foto Jasmin Storch.

Kan man recensera en människas liv? Frågan dyker upp när jag läst och nu skall skriva om Linda Boström Knausgårds nya bok Oktoberbarn. Jag skriver bok och inte roman, för av någon anledning känns det hela mer som besläktat med Ann Heberleins Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva, än en roman. Åtminstone inte i jämförelse med den suveräna Välkommen till Amerika. Det känns mer som en självbiografi/memoar. Om det är meningen eller om det är något hos mig och min läsning vet jag alltså inte. Läs mer