I den tredje dagboken på tre år får vi åter möta Ulf Lundells vardag, denna gång under 2019 när det mest omtumlande som hände honom var rattfyllan han gjorde sig skyldig till den 2 april.
Så mycket om det finns dock inte skrivet. Mest det rent faktiska. Och i efterhand en undran om vem som ringde och anmälde, för varför skulle annars polispiketen ha stått där och väntat på honom? Läs mer
Den här romanen vilar på tre eller kanske fyra ben; en familjs resa mellan New York och Arizona; ett äktenskaps långsamma upplösning; de flyende, ”förlorade”, barnen vid mexikansk-amerikanska gränsen kopplas samman med ”utrotandet” av den sista spillran av ursprungsbefolkningen, med hövdingen Geronimo som den siste som ”gav upp”.
Kvinnan i familjen är fru och biologisk mor till en femårig dotter, mannen äkta make och far till en tioårig son. Ingen av dem nämns vid namn. Till en början är det kvinnan som berättar; hon är ”jag”, de andra är ”min man”, ”pojken” och ”flickan”. I andra halvan är det till stor del sonen som berättar. Läs mer
Med till synes okuvlig produktivitet fortsätter den 83-åriga Joyce Carol Oates att skriva romaner, essäer, pjäser och artiklar i olika ämnen. Allt formar sig till en mäktig saga om det amerikanska samtidssamhället, med dess ibland nästan obegripligt svåra livsvillkor för de som på något sätt hamnar i normalitetens marginaler. Läs mer
Och allt blev ljust igen efter en fyra månader lång depression. Tajmat med sol och vår, kunde inte varit bättre enligt mig. Min man och jag lugnade ner en hypomani på mindre än en vecka, ett svårslaget personligt rekord. Väldigt nöjd med oss båda, vi är ett bra team. Magnus, min man, känner mig väl och kan mina svängningar i humöret. Jag har en bipolär diagnos och mitt humör svänger med några månaders mellanrum. Just nu är mitt mående stabilt om än något uppåt, vilket är välkommet efter den trista perioden från nyår tills för två veckor sedan. Läs mer
Hela Per Olov Enquists författarskap har varit präglat av ett oupphörligt behov av att förstå. Förstå vad som låg bakom utlämningen av de baltiska flyktingarna efter andra världskriget (Legionärerna, 1968). Förstå motståndet mot arbetarrörelsen i Västerbotten i början av århundradet (Musikanternas uttåg, 1978). Förstå Hess (Hess, 1966). Förstå en kvinnas bindning till religionen och en mans till idrotten (Sekonden, 1971). Läs mer
Familjer i sönderfall är ett vanligt tema i litteraturen. Något som skapar bred igenkänningsfaktor, från egna upplevelser eller andra berättelser. Läggs sedan halvuttalade hemligheter, krossade drömmar och ond bråd död till brygden, så har vi ett fullfjädrat drama. Eller snarare en tragedi, med gåtfulla informationsluckor som narrativt bränsle. Läs mer
Stefan Jonssons Där historien tar slut är en både skarpsynt och djupsinnig analys av världens tillstånd. Titeln syftar givetvis på den amerikanske historikern Francis Fukuyamas både ryktbara och beryktade verk från 1992, End of History (Historiens slut), men där Fukuyama kort efter Sovjetsystemets sammanbrott trodde sig se en utveckling där snart hela världen skulle omfattas av en liberal samhällsordning, som skulle onödiggöra politiska och sociala konflikter, såg andra hur den liberala utopin som om förverkligad skulle skapa nya klassmotsättningar och generera nya konflikter. Läs mer
Under coronans hårda nypor har idrotten kämpat för att kunna lämna sin karantäntillvaro och återuppta tävlingarna. Det är en kamp på liv och död inte bara för människor utan även för många föreningar. Frågan är om ens de penningstinna föreningarna kan avstå från att börja tävla igen. Idag har tyska fotbollsligan återstartat. Utan publik. Läs mer
Intelligens är en laddad fråga. Ingen vill framstå som dum. Bristande intelligens ger inte bara en massa funktionella nackdelar i livet, utan är en skamfylld sak. Så att komma ut som dum, är inget att rekommendera. Bättre är att lyfta fram sin intelligens, lite lagom tydligt beroende på den kulturella acceptansen för ego-flaggviftande. Läs mer
