Konsten att skapa rättvisa i samhället
Mycket av dagens politiska debatt bottnar i synen på meritokrati. För meritokratin är en av de bärande bjälkarna i dagens liberala samhällsbygge. Allt enligt tesen att hierarkisk och materiell position bygger på prestation, inte på börd, kontakter eller otillbörligt fix och trix. Alla ska ha samma initiala chanser, så loppet till toppen ska bli giltigt och gynnsamt för oss alla, med en rättvis resursfördelning och ökad effektivitet då allt kämpar på i ett rent och rättvist spel. Läs mer
Miraklet som ska rädda klimatet
Året är 1969 och Lasse Pöysti har just tagit av sig Mumintrollets huvud i den TV filmatisering som berövade mig en myt i barndomen. Någon förnuftsivrare har plattat till min världsbild och fått mig att förstå att Mumintroll inte finns, det gjorde däremot Lasse Pöysti och klasskampen. Läs mer
Vid Tomas Forsers bortgång
Det är en uppfattning man ofta möter, att det att vara enig och överens är en otvivelaktigt god sak, medan varje form av oenighet är en fara man helst bör undvika. Jag är av helt motsatt uppfattning, något som aktualiserats av den stora förlust Tomas Forsers bortgång innebär.
Vi följdes åt på ett visst avstånd genom ett helt arbetsliv, som i många stycken hade det nordiska perspektivet som gemensam arena, genom allahanda seminarier och organiserade samarbeten i t ex Nordiska Sommaruniversitetets regi. Läs mer
Me-too i Frankrike
Hon beskriver sig som en förläst padda, den unga flickan i autofiktiva romanen Samtycket av Vanessa Springora. Boken som blivit raketbränsle i den franska me-too-debatten. Det är en smärtsam, sorglig och skamlig historia: en upphöjd manlig författare förför en tonårstjej med svajig och skadeskjuten självkänsla. Läs mer
Skogen i vårt hjärta
Nyss var det allhelgonahelg, då jag i likhet med tusentals andra människor besökte Skogskyrkogården i Stockholm. Omgivna av tallskog och flämtande ljus rörde vi oss i stora folkmassor i det tilltagande mörkret och i den annalkande kylan. Stora folkmassor på ett behörigt coronaavstånd, men ändå tillräckligt nära för att känna samhörighet i sorg och saknad, men också i känslan av att livet går vidare. Läs mer
Den dagliga kampen för tillvaron
”Året då tusenårstorkan slog till bakades tiden till aska och försökte man gripa efter solen fastnade den i handflatan som brinnande kol och fick hjärtat att svida. Ett pärlband av solskivor hängde ständigt på himlen. Från morgon till kväll kunde den gamle känna lukten av sitt eget brända hår. Ibland sträckte han upp händer mot skyn och kände då omedelbart den svarta stanken från de svedda naglarna.”
Det är som en dikt, det är som en lång arkaisk dikt långsamt glidande över sidorna. Läs mer
När vi når vetandets gränser
Arvets förbannelse eller inte
Genetiken står för den största systematiska variationen mellan människor. Våra förmågor och beteenden utgår från en genetisk predisposition, ett DNA-mönster vars praktiska konsekvenser är betydligt starkare än vi tidigare trott eller velat erkänna. Så går det att koka ner budskapet i Robert Plomins nyutkomna bok Blueprint. Läs mer
En fabuleringsglad författare
”Vad vore livet utan drömmar, Anna?” frågade ingenjör Andrée sin flickvän inför resan mot Nordpolen, gav sig av och dog där borta på isen. Jag kommer att tänka på den scenen i Jan Troells film när jag läser José Eduardo Agualusas nya roman, Sällskapet för ofrivilliga drömmare; om vikten av att drömma. Läs mer