På spaning i konstrike
Driven av abstinens efter levande konstyttringar begav jag mig, med all respekt för den scenkonst som nu låtit streama föreställningar för att nå fram till en publik, ut i Göteborgs nedtonade gatuliv för att uppleva ett fysiskt möte med konstnärliga uttryck, som ändå visade sig existera. Läs mer
Hur bevarar vi minnet av Förintelsen?
I århundraden har judar trakasserats, förföljts, fördrivits, bestulits och mördats. Auktoritära regimer, religiösa fanatiker och irrationella ressentiment med etniska förtecken har genom historien drivit upp vågor av antisemitism, av vilka de som låg bakom nazismens industriella massmord på judar under andra världskriget är de mest brutala i sina uttryck och till sina effekter. Läs mer
Efter Lars Norén
(1944-2021)
Man skulle kunna säga, att Lars Norén levde som ett öppet sår, en människa som inte kunde annat än låta sig genomlysas av tiden, vara i tiden, vara tiden för att till sist överleva den och i någon mån övervinna den. I en essä om karaktären av hans nya dramatik från 1985 (i danska Information och norska Samtiden) citerade jag franska filosofen Simone Weil i Tyngden och nåden från 1951: Läs mer
Med Lars Norén i minnet
Mitt i mitt skrivande om det dagsaktuella utbudet av levande konst i Göteborg (med senare publicering) chockeras jag av nyheten att ännu en gigant i det svenska kulturlivet just avlidit, Lars Norén. Det känns oerhört motvilligt att ta till sig. Vartåt ska vi nu söka oss, vi som idogt hängivit oss åt denne mans oerhörd förmåga att bottna i det mänskliga psykets labyrinter? Läs mer
USA inget drömland
Att söka efter sanning
Råttlinjen, som till väldigt liten del handlar om just Råttlinjen, eller The Ratline, den nazistiska flyktvägen bort från slagfälten i Europa efter andra världskrigets slut, är framför allt en berättelse som, med hjälp av nazisten Otto Wächters öde, försöker blottlägga hur nazister fungerade, hur de tänkte: i krig, i förintelseverksamhet, familjeliv och kärlek. Läs mer