Nervpirrande – trots att jag vet hur det går
Trots att jag är en fullblodsateist tröttnar jag aldrig på att ta del av berättelser från de religiösa böckerna, men jag föredrar omarbetade versioner framför originaltexterna. Michel Tournier använde en rad karaktärer och myter från Bibeln, de om Edens lustgård, om Kain och Abel, och om de tre vise männen, Marianne Fredriksson skrev sin trilogi om Paradisets barn, och Colm Tóibín om Jesumodern Maria, Pär Lagerkvist berättade om Barabbas, för att nämna några jag läst med stor behållning. Läs mer
Vad är sant och vad är det inte?
Ytterst tveksamt om den här boken kan kallas för roman. Göran Greider skriver i jag-form om Cornelis Vreeswijk när han ligger på sitt yttersta på sjukhemmet- och sjukhuset. Stilistiskt dras man iväg på eleganta formuleringar från början till slut. Men man vet inte vad som är sant eller påhittat i händelserna som beskrivs. Läs mer
Kvartersteater som väcker vandringslust
Författaren Marit Kapla debuterar som dramatiker med sitt vandringsdrama E45, som blivit till en charmig berättelse om människor och tillfälliga möten. Hagateatern lever verkligen upp till kriterierna för en kvartersteater med gemyt och intimitet. Så ska E45 också gästspela på Intima Teatern i Stockholm i november. Läs mer
Om utanförskap, relationer och sorg
I Clara Obligados essä Ett hem långt hemifrån, berättas om hur det kan vara att som latinamerikanska/argentinska bo i ”moderlandet” Spanien. Hur de ofta drabbas av en rasistisk ordning jag nog mest förknippat med när folk från helt olika kulturer blandas. Jag har inte varit fullt medveten om att det kan slå så illa när man, som jag inbillade mig, har sitt ursprung i en så närliggande språk- och kultursfär. Läs mer
Vågstycke om ”den amerikanska drömmen” och ett dansverk som berör
Det tycks vara dekadensen som ska locka publiken till Göteborgs scener i höst. Stadsteatern satsar på en dramatisering av F. Scott Fitzgeralds roman Den store Gatsby, med en titelperson som dirigerar sitt umgänge från däcket på ett stycke flyttbar båtmodell. Mycket krut har lagts på scenografin, på ljus och ljud, en hel del rekvisita att hålla ögonen på. Men det bränner aldrig riktigt till i den samhällskritik som ligger till grund för berättelsen utifrån orsaker som kan motsvara tillståndet i dagens nyrikedom och gängkriminalitet. Läs mer
”Sunset Cronenvard”
Satir om ideal som blir en del av ”den perfekta produkten”
På hennes sextonårsdag dödade modern demonstrativt favoritkycklingen mitt framför ögonen på Paule, sedan dess har hon inte kunnat äta kött. När modern dör har hon bott i staden i tjugo år, men kommer tillbaka för att ordna med gården och kycklinguppfödningen. Läs mer