Spännade om syskonkärlek
Pojke som botade sömnen av Johanna Nilsson handlar om Jonatan, som vill rädda sin tvilingsyster. Läs mer
Av Harold Pinter
Översättning Magnus Hedlund
Premiär på Stadsteatern, Studion 3 februai 2006
Regi: Björn Runge
Scenografi och kostym: Lili Riksén
I rollerna: Anna Takanen och Johan Gry Läs mer
Det finns visionära dokument på många håll i samhället. Något att stolt visa upp vid högtidliga tillfällen. Sådant som värmer för stunden. Men när visionerna ska landa i vardagen skådar man oftast rakt in i den råkalla dimman. Hur är det med Göteborgs teoretiskt avancerade kulturpolitiska strategi? Är den enbart något för parnassen eller även för folket? Läs mer
Denna text utgår från att traditionella hierarkier, både med avseende på kulturbegrepp och politiska system, på 1990-talet utmanas på det kulturpolitiska området. Det är inte längre självklart vad som ska betraktas som ”kultur”, än mindre vad som ska betraktas som ”god” och ”dålig” kultur. En förskjutning mot att de lokala, regionala och internationella nivåerna tilldelas en ökad politisk och ekonomisk makt på bekostnad av den nationella kan också iakttas. Läs mer
Någonting som utmärker nyare skönlitteratur är att platsen, miljön där handlingen utspelas, inte ägnas särskilt ingående skildringar. I en tid där det mer och mer ingår i livsmönstret att resa runt en del i världen, och där massmedierna på en massa olika vis gör skådeplatser för alla möjliga skeenden synliga och identifierbara har den omsorgsfulla beskrivningen av t ex en stad förlorat i värde. Läs mer
Where do we find art? And how are our perceptions of art altered when we recognize that an artwork is defined as such by the context and space within which it is placed? Läs mer
En snöig vinterdag för två år sedan åkte jag ut till Bergsjön för att träffa stadsdelschefen Christina Börjesson. Hon hämtade mig med bil vid busshållplatsen och vi körde till stadsdelsförvaltningen som hade sina lokaler i ett nedslitet hyreshus byggt i början av 70-talet. Mina förväntningar sjönk. Allting andades tristess, en känsla som förstärktes av det grå vädret. Läs mer
Det finns vissa element som ständigt återkommer i Paul Austers författarskap. Som läsare känner man lätt igen sig i hans värld. Det brukar finnas en udda huvudperson som inte riktigt är huvudperson. Om jag inte minns helt fel är det alltid en man. Slumpen spelar alltid en stor roll och det finns alltid böcker med på ett hörn. Hans historier brukar också, som kinesiska askar alltid innehålla fler berättelser. Så även denna roman. Den är dock lättsammare än vanligt. Nästan trallvänlig i sin lättlästhet om metaforen tillåts. Läs mer