scenkonst

topplänk.böcker

Finns det något man absolut inte får skriva om?

– Hur kan du skriva om något som är så hemskt? Det är ju barn och ungdomar som ska läsa!
Den reaktionen fick jag av en kvinna som hade hört vad min senaste bok, Kidnappare på nätet, handlade om. Jag håller med om att boken är ganska hemsk, då den handlar om två pojkar, Tommy och Flisen, som blir kidnappade av en pedofilhärva efter att ha chattat och bestämt träff med en ”schysst tjej” på nätet. Men varför kan man inte skriva om hemska saker bara för att man skriver för barn och ungdomar? Läs mer

Vardagens möte med fiktionen

Kerstin Lundberg Hahn är barnboksförfattare sedan några år tillbaka och aktiv i Barnboksnätet. Hennes vardag består dels i att skriva på nästa bok, dels i att besöka sina läsare på skolor och bibliotek. Det uppstår ett växelspel i detta kraftfält. Läs mer

Skriver de om fel saker?

All världens fantastiska berättelser vill vi ge våra barn och unga. Men får de det? De senaste årens debatt och barn- och ungdomslitteratur har bland mycket annat handlat om mångfalden; att svenska barn och unga inte ges möjligheten att läsa böcker från utanför den anglosaxiska kultursfären. Men Gunilla Borén, översättare, barnbokskännare och författare, ser många hinder för att unga läsare i Sverige ska få ta del av litteratur från länder i Asien, Afrika och Sydamerika. Språkliga hinder gör att många böcker – bra som dåliga – aldrig har en chans att nå oss, men de kulturella och politiska hindren är minst lika stora. Många platsar inte i den svenska barnboksutgivningen. Läs mer

Evigheten/Oskuldens tid

Någonstans långt, långt borta finns ett högt, högt berg som når ända upp till stjärnorna.
En gång vart tusende år kommer en liten fågel till berget och slipar sin näbb mot det. Evigheten finns där hela berget slitits ner.
Detta var min fars förklaring till mig när jag var ett barn – han satte in en klocka i evigheten för att själv förstå den eftersom han glömt att barn fortfarande lever i evigheten (”så vitt jag vet har jag alltid funnits” säger Momo i Michael Endes bok Momo och kampen om tiden).
Och jag tror att det är viktigt att barn tillåts leva sin barndom i evigheten för att växa upp till hela vuxna människor utan oreparerbara skador.
Läs mer

Olyckliga slut barnbokens största tabu

I Pija Lindenbaums senaste bok, ”Lill-Zlatan och morbror raring”, är huvudpersonen Ella avigt inställd till morbror Tommys pojkvän Steve, hon vill ha Tommy för sig själv och tycker att Steve är tråkig. Men till slut accepterar hon honom, när det visar sig att han är bra på att spela fotboll, och så slutar det bra ändå – precis som det ”ska” göra. Läs mer

VÄX UPP!

Drömmarnas musikal på FolkTeatern, premiär 2006-10-14
Av Per Umaerus och Henrik Wallgren
Regi Henrik Wallgren
Scenografi Eric Langert och Jens Langert
Kostym Agnes Langert
På scenen: Per Umaerus, Karin Sillberg, Eric Ericson, Ann Lundgren, Lena B. Nilsson, Kim Lantz, Åsa Gustafsson, Anders Granell, Stefan Sporsén, Sara Edvardson Ehrenborg.
Orkester: Stefan Sporsén, Henrik Cederholm, Sara Edvardson Ehrenborg, Per Svenner. Läs mer

Coca-Cola – kult, kultur eller bara en bluff?

Solen skiner. Jag sitter på en uteservering. På bordet bredvid sitter en familj med två barn, som väntar på sin mat. Barnen dricker Coca-Cola. De börjar springa runt borden. När maten serveras vill barnen inte äta. Pappan blir arg. Han försöker tvinga barnen att äta. ”Ni sa ju att ni var hungriga.” Men de är inte hungriga längre. De har druckit sig mätta och pigga på Coca-Cola. Det är som tio sockerbitar i en kopp kaffe före maten. Det du. Läs mer

SOLAR PLEXUS

Premiär på Teater Trixter 2006-10-13
Samproduktion mellan Teater Trixter, Studio Oscuro, Studio Elmad Eldin, Kairo och Creative Forum for Independent Theater Groups, I-ACT, Alexanderia
Idé, Regi, Scnografi, Ljus Charlie Åström
Musik BjörnKnutsson
På scen Ramadan Khater, Phax Ahamada Läs mer

Genom svårigheter till stjärnorna

” Du frågar vad som är meningen med den. Du skall få höra. För det första skall den samla och väcka, lysa och upplysa. Vara en ledstjärna för alla famlande, frågande, tvekande femininer. Öppna deras ögon för att de ha fädernesland och modersmål och medmänniskor och inte endast man och barn och tre rum och jungfru. Ty de som ha allt det där äro de värsta.”
Läs mer

Demokratisyn från utpost i Vittsjö

När Gustav Fridolin var nitton år gammal blev han ledamot av Sveriges riksdag i valet 2002. Inför årets val deklarerade han att han hade för avsikt att lämna riksdagen och alltså inte kandiderade för omval. I sin bok Från Vittsjö till världen skriver han en del om vilken fara som ryms i att människor i åratal, kanske decennier, tillhör samhällets politiska elit med alla de förmåner det innebär, och som mer och mer skiljer ut dem från de väljare de ska representera och företräda. Han skildrar på så sätt också en kris för demokratin, där partierna upphör att vara organisationer för likar och blir teknokratiska apparater som vid valtillfällena erbjuder medborgarna mer eller mindre tilltalande löftespaket men däremot i allt mindre utsträckning delaktighet, ansvar och medverkan. Läs mer