Skall jag först simpelt genrebestämma den, men går ju inte så bra. Egentligen går det knappt något med hennes oresoluta bok. Blott läsningen går. Man läser något fint, något självförädlat och läser man det ändå? Läs mer

Min första kontakt med Jan Lööfs serier kom genom DN. Varje frukost några rutor ”Felix” som lästes, klipptes ut och sparades. Några år senare kom ”Ville” – helsidor, i tidningen Vi – fler finurliga detaljer och dessutom i färg (se not 1). Ville var komplexare än Felix, vuxnare (Ville hade flickvän) men minst lika spännande. Jan Lööf skapade det som utmärker alla bra följetänger: känslan att man måste läsa vidare, det kommer fler spännande grejer, äventyret fortsätter. Läs mer

Grattis! Du vann! Och jag också.
Dina förfäder vann i det genetiska lotteriet, annars skulle du inte läsa det här. De överlevde, fortplantade sig och spred sina gener. Därmed borde allt vara frid och fröjd. Men hur kommer det sig att de genetiska vinnarna, du och jag, ändå dras med ärftliga och dödliga sjukdomar? Det verkar strida mot evolutionens två regler om att organismer strävar efter att överleva och föröka sig. De dödligt farliga sjukdomarna hindrar ju detta. Hur ser logiken ut bakom detta? Läs mer

För andra gången väljer Helena Henschen att gestalta en historisk persons liv, i gränslandet mellan dikt och verklighet. Och för andra gången är det ett säreget levnadsöde ur hennes egen släkt som dramatiseras. Denna gång är det Signe Thiel, dotter till finansmannen Ernest Thiel och farmor till författarinnan, som står i berättelsens centrum. Det är en rik skildring av mänskliga relationer i skuggan av det tidiga 1900-talets modernisering – med kvinnlig frigörelse och världskrig som viktiga ingredienser. Denna rikedom är också bokens svaghet, eftersom mångfalden av teman och personer gör berättelsen något splittrad. Läs mer

Vi lever i en rädslans tid, menar Zygmunt Bauman. Industrisamhällets strävan efter förutsägbarhet håller på att ersättas av senmodernitetens osäkerhet inför den allt närmare framtiden. Han knyter därmed an till Manuel Castells analys av det framväxande informationssamhället, men med att annat angreppssätt. Läs mer

Kibbutzen var den israeliska arbetarrörelsens spjutspets, skriver författaren i förordet och berättar hur tagen han blev av det han mötte när han kom som volontär till en kibbutz 1985.
”Här såg jag för första gången i realiserad form det socialistiska samhälle som jag drömt om.”

Läs mer