scenkonst

topplänk.böcker

Nervpirrande – trots att jag vet hur det går

Amélie Nothomb – Törst
Amelie Nothomb

Trots att jag är en fullblodsateist tröttnar jag aldrig på att ta del av berättelser från de religiösa böckerna, men jag föredrar omarbetade versioner framför originaltexterna. Michel Tournier använde en rad karaktärer och myter från Bibeln, de om Edens lustgård, om Kain och Abel, och om de tre vise männen, Marianne Fredriksson skrev sin trilogi om Paradisets barn, och Colm Tóibín om Jesumodern Maria, Pär Lagerkvist berättade om Barabbas, för att nämna några jag läst med stor behållning. Läs mer

Vad är sant och vad är det inte?

Göran Greider

Ytterst tveksamt om den här boken kan kallas för roman. Göran Greider skriver i jag-form om Cornelis Vreeswijk när han ligger på sitt yttersta på sjukhemmet- och sjukhuset. Stilistiskt dras man iväg på eleganta formuleringar från början till slut. Men man vet inte vad som är sant eller påhittat i händelserna som beskrivs. Läs mer

Kvartersteater som väcker vandringslust

Haga teatern – E45 - Ett vandringsdrama

Författaren Marit Kapla debuterar som dramatiker med sitt vandringsdrama E45, som blivit till en charmig berättelse om människor och tillfälliga möten. Hagateatern lever verkligen upp till kriterierna för en kvartersteater med gemyt och intimitet. Så ska E45 också gästspela på Intima Teatern i Stockholm i november. Läs mer

Bedrägligt roligt om normalitet

Backa Teater – Vansinnet
ur Vansinnet Backa teater

Vad är en normal människa? Skådespelaren Emelie Strömberg gör en fantastisk prestation i rollen som den överagerande Elvira som tar Ove Wolf, träffsäker i rollen som filosofen Michel Foucault, på en tidsresa genom galenskapens historia. Det blir ett storslaget, minst sagt galet sceniskt äventyr och en glödande satir inte minst mot pedagogisk retorik och kunskapssyn. Slutsats: Normalitet är en konstruktion. Läs mer

Om utanförskap, relationer och sorg

Brenda Navarro – Aska i munnen
Brenda Navarro

I Clara Obligados essä Ett hem långt hemifrån, berättas om hur det kan vara att som latinamerikanska/argentinska bo i ”moderlandet” Spanien. Hur de ofta drabbas av en rasistisk ordning jag nog mest förknippat med när folk från helt olika kulturer blandas. Jag har inte varit fullt medveten om att det kan slå så illa när man, som jag inbillade mig, har sitt ursprung i en så närliggande språk- och kultursfär. Läs mer

Vågstycke om ”den amerikanska drömmen” och ett dansverk som berör

Göteborgs stadsteater – Den store Gatsby, Atalante, Art of Spectra – Disorder
gatsby

Det tycks vara dekadensen som ska locka publiken till Göteborgs scener i höst. Stadsteatern satsar på en dramatisering av F. Scott Fitzgeralds roman Den store Gatsby, med en titelperson som dirigerar sitt umgänge från däcket på ett stycke flyttbar båtmodell. Mycket krut har lagts på scenografin, på ljus och ljud, en hel del rekvisita att hålla ögonen på. Men det bränner aldrig riktigt till i den samhällskritik som ligger till grund för berättelsen utifrån orsaker som kan motsvara tillståndet i dagens nyrikedom och gängkriminalitet. Läs mer

”Sunset Cronenvard”

Coralie Fargeat – The Substance

Demi Moore lär sig den hårda vägen att vill man vara fin får man lida pin. Läs mer

Målinriktad skolteater om våld och konst

Regionteater Väst – Hur du blir en Good Guy? & De utvalda
Hur blir du en good guy

Hösten är de många premiärernas tid. Efter knapp andhämtning från scenkonstfestival och kulturkalas lockade Regionteater Väst med nya skolproduktioner i Uddevalla och Borås, varav här kan rapporteras från två urpremiärer på den bohuslänska scenen, ”Hur du blir en Good Guy” och ”De utvalda” – på två så kontrasterande teman som våld, vänskap och det andliga i konsten. Läs mer

Satir om ideal som blir en del av ”den perfekta produkten”

Lucie Rico – Kycklingoratoriet
Lucie Rico

På hennes sextonårsdag dödade modern demonstrativt favoritkycklingen mitt framför ögonen på Paule, sedan dess har hon inte kunnat äta kött. När modern dör har hon bott i staden i tjugo år, men kommer tillbaka för att ordna med gården och kycklinguppfödningen. Läs mer

Psykvård beskriven från insidan

Robert Myhreld – Ibland är det alltid samma sak

Det här är en bok om filmen Gökboet på svenska, om man så vill. Nåja, riktigt så hemsk är den inte. Men Robert Myhreld skriver om de sex veckor han tillbringade på en psykiatrisk avdelning för sin bipolaritet. Läs mer