Ibland utkristalliserar sig en bild av ens land som man inte känner igen och vad gör man då? Hur reagerar man? Hur kan polis och myndighet komma åt det nya gängvåldet som arbetar med en hänsynslös effektivitet, inkapslad i en svåråtkomlig maffia präglad av en råhet vi inte är vana vid och därför har svårt att förstå, än mindre hantera? Läs mer
Vi befinner oss i ett område Annie Ernaux eller Edouard Louis hade känt igen sig, i norra Frankrike men västerut i ett litet hamnsamhälle i Bretagne. Étienne upptäckte sitt livs kärlek redan i skolan och genom hela skoltiden sneglade och längtade han ständigt, men när hon väldigt ung gifte sig med en fiskare fick han stiga tillbaka. Hela sitt liv kunde han banna sig för att ha väntat för länge, så att hon hann gifta sig med en annan. Läs mer
Operetten Det var en gång på Grand Hotel från 1934, med Sverigepremiär på Göteborgsoperan, är sannerligen underhållning av det lättviktiga slaget. En tramsigare historia får man leta efter, så som brukar anstå ett farsartat lustspel. Men den bjuder på högt tempo en välspelande ensemble, välkoreograferad showdans och lättlyssnad musik, som trots allt låter bekant. Läs mer
”Måste vi byta roller hela jävla tiden!?” utbrister Ingela Olsson när Shakespeares Stormen nått runt halvtid i den vitsminkade version som Staffan Valdemar Holm sjösatt på Dramaten som något av en avskedsgåva. Samtidigt som en annan men betydligt yngre klassiker, Tjechovs Körsbärsträdgården, förbryllar på Stora Scenen. I båda fallen godis för teaternördar. Läs mer
Om bara några veckor från när jag skriver det här avhålls i Lund en konferens om familjeetik. Den organiseras av Daniela Cutas, lektor i medicinsk etik och docent i praktisk filosofi, som utan konkurrens är landets mest framstående forskare på området filosofiska, etiska och sociala frågor i skärningspunkten reproduktion, familj, barn, föräldraskap, genus och teknologi – ett område jag också intresserat mig för lite under åren. Här samlas forskare från hela världen, många av dem med utmanande och kontroversiella idéer, och jag hade gärna varit där och deltagit, men är bunden av plikter på annat håll. Därför tänkte jag kompensera med en framtidsspaning som handlar om våra mest fundamentala antaganden på detta område, de om biologiskt kön och genus, och hur en pågående teknisk utveckling kan vara på väg att upphäva dem alla genom att göra människan till en enkönad organism. Läs mer
Göteborgsoperan ger två dansföreställnngar, båda präglade av stark tidsnärvaro, båda i skildringar där dansare framstår som oskiljaktliga i sitt täta samspel, båda genomsyrade av ett utifrån kommande hot, som man apostroferar och ger scenisk gestaltning, något som berört och strävar efter ytterligare beröring. Läs mer
”Riktig Teater” är vad teaterns nye ordförande i pjäsen efterlyser. Demonstrerar sitt missnöje med det som nu görs under rubriken ”Processen”. Denna Kafka-klassiker som regissören Pontus Stenshäll lyckas leka med så att den tragikomiska och politiskt friserade essensen blir till en klackspark mot den lokala byråkratin. Konstnärer blir ju faktiskt oftare bakbundna än banktjänstemän. Läs mer
April – Flatås bygglek –
Byggleken i Flatås 1974 där man hade anställd personal som höll ordning och hjälpte till med verktyg o virke. Där fanns också getter o kaniner. Barnen kunde adoptera kaninerna. Jag gillar ju att plåta folk som hoppar, så jag tog den här bilden. Läs mer
Bara scenografin är värd besöket på Backa Teaters senaste produktion, Vilda inuti. Men vad är det som händer? Är det vad en författare/dramatiker som Jon Fosse i sina tankar om teater kallar för att en osynlig närvaro tittade in och försvann? Här i form av ett avlidet barn, vars inre tankegods tar sig uttryck i vad som blivit resultatet av ett ensemblearbete i en lite surrealistisk anda. Läs mer
