En man sitter på sin ”förstubro” till långt inpå natten, dricker alkohol, filosoferar över tillvaron, och minns delar av sitt liv. Jag får inte riktigt klart för mig om han funderar på att avsluta detta sitt liv, eller om han tvärtom har förlikat sig med det mesta och är ganska harmonisk där i natten. Natten som han kallar en svart kvinna, som varmt och tryggt omfamnar honom. Alkoholen, hans hundar, och den ständiga natten är mannens följeslagare, så många andra verkar han inte träffa eller umgås med. Han hyllar spriten som en förlösare. Läs mer