scenkonst

topplänk.böcker

Konsten att skapa ett lag

Fotboll: Demontränaren

[Demontränaren] Mellan fotboll och teater finns flera likheter. I båda fall handlar det om skådespel uppdelade i två akter, med urladdning i slutet. Rent statistiskt görs de flesta fotbollsmålen under de sista skälvande 15 minuterna. Då är spelarna trötta, det uppstår större ytor och i slutsignalens närhet intensifieras spelet. Även teatern har sina uppgörelser i slutet. Läs mer

När sportmaskineriet börjar hacka

Fotboll: Det irrationella

[Det irrationella] I fotboll sägs det ofta att motivation slår klass. Att ett lag som har mycket att spela för slår alltid ett lag som har mindre att spela för. Man säger att kämpaandan är viktigast. Dessa påståendena är givetvis attraktiva och uppbyggliga för alla som strävar på i motvind och behöver känna ökad motivation. Läs mer

Makalös Romeo och Julia

Balett: Romeo och Julia

Hisnande dans, våldsam dramatik, hjärtslitande tragik samt små doser av komik bjuds ännu två kvällar när Semperoper Ballett från Dresden gästspelar på Göteborgsoperan med den belgiske koreografen Stijn Celis´ expressiva tolkning av Sergej Prokofjevs balett Romeo och Julia. Läs mer

Folkhemsnoir med absolut gehör

Mats Olsson – I de bästa familjer
bokomslag

författarfotoDet svenska ”deckarundret” som en del av den anglosaxiska världens vurm för ”scandi crime” är sedan länge en tröttsam schablon. Vi som vadar runt i den här utgivningen möts ofta av berättelser som är illa berättade, intriger som passas in med skohorn, tillrättalagda ledtrådar, tondöva dialoger och ofta står ”byggnadsställningen” kvar genom hela berättelsen. Läs mer

Bobin i Blunderlandet

James Bobin – Alice i Spegellandet

Alice i Spegellandet börjar till havs, där Alice är kapten över en skuta som jagas av pirater på äkta matinémanér. Efter ett stunt som taget ur Pirates of the Caribbean väntar man sig att hon skall vakna upp ur vad man sakta men säkert inser dessvärre inte är en dröm. Efter ytterligare en stund önskar man att man själv fick nåden att väckas och slippa denna mardröm. Läs mer

En stor besvikelse

Elisabeth George – Oanade konsekvenser
Bokomslag

Elizabeth George var en gång en av världens bästa deckarförfattare, åtminstone tyckte jag det. Hon debuterade med Pappas lilla flicka, en roman som både var komplex i sin skildring av själva intrigen, och i sin behandling av karaktärerna. Efter det följde en strid ström böcker, alla med paret Thomas Lynley/Barbara Havers som både ankare och segel. Läs mer

Dagbok från ett sorgearbete

Malin Lagerlöf – Dagbok från ditt försvinnande
författarporträtt

författarporträttMalin Lagerlöfs man, regissören Daniel Lind Lagerlöf, föll och drunknade troligen i Västerhavet när han letade miljöer för en filminspelning den 6 oktober 2011. Malin blev ensam med tre barn varav den yngste sonen bara var tre månader. Ett trauma, men för att inte gå under av sorg började hon skriva dagbok vid försvinnandet; om saknad och kärlek men också om att uppfinna sig själv på nytt. Läs mer

Maktens långa rötter i Mellanöstern

Ingmar Karlsson – Roten till det onda
Bokomslag

Under första världskriget vacklade det en gång så mäktiga osmanska riket på undergångens rand. För hundra år sedan, 1916, slöts ett hemligt avtal som signerades av den brittiske underrättelseofficeren Mark Sykes och den franske diplomaten Francois George-Picot. Läs mer

Besatt av böcker

Kristoffer Leandoer – De försvunna böckernas bibliotek
bokomslag

”Författare ska inte skriva sina böcker. Författare ska framför allt låta bli att skriva sina böcker. Författare ska hålla sig undan. Författare ska vara levande löften om ännu oskrivna böcker, vandrande löften om något fantastiskt, fulländat och omtumlande som aldrig går att infria.” Läs mer

Från ett hoppfullt sjuttiotal

Ulf Lundell – Jack (nyutgåva)
bokomslag

Fyrtio år efter Ulf Lundells debutroman kommer en nyutgåva med ett nytt förord av författaren själv på 13 sidor samt att boken nu är inbunden till skillnad från klamrad som den var i original. ”Sjuttiotalets generationsroman” utnämndes den till av recensenten Lars-Olof Franzén i DN den 5 april 1976. Huruvida den var det har varit omdiskuterat, men för mig personligen var den avgörande på så sätt att jag nu är litteraturrecensent. Läs mer