I juli 2016 fick fritidshemmen för första gången en egen läroplan. Lärarförbundet välkomnade förordningen som ett sätt att stärka professionen, samt att öka erkännandet av och därigenom resurstilldelningen till verksamheten. Dessutom skulle läroplanen förbättra fritidshemmens möjlighet att ge alla barn en ”meningsfull fritid” med ”en god pedagogisk verksamhet”. Läs mer
Inom pedagogiken talar man ibland om den ”pedagogiska paradoxen”. Det paradoxala ligger i att man å ena sidan vill förmedla självständighet till barn och unga, så att de med egen kraft och riktning strävar mot högre mål. Å andra sidan har man på förhand bestämt mot vilka mål de skall sträva – idag sådant som jämlikhet, demokrati och entreprenöriell initiativrikedom. Någon verklig självständighet kan det därför aldrig bli fråga om under själva lärandet. Läs mer
Eftersom Skolinspektionen blir föremål för en hel del kritik i detta tema tyckte jag det kunde vara på sin plats att en representant för denna myndighet fick möjlighet att ge sitt perspektiv på de problem och frågor som diskuteras. Läs mer
Vi får veta att det tar 5114 dagar att bli fjorton år och vi får veta hur åtta Backa-skådespelare såg ut, hade det och hade för sig att livet gick ut på mm mm, det är minst sagt underhållande! Det är som alltid på Backa: rörligt, intimt i samvaro med spelare som känner varandra utan och innan och interagerar i frihet. Läs mer
Jag var inte mer än sexton, sjutton år, när jag första gången fick böcker av James Baldwin mellan händerna: Gå och förkunna det på bergen (1953), Ingen känner mitt namn (1961) båda nästan omedelbart översatta till svenska. Intresset för den afroamerikanska problematiken hade redan väckts genom Gunnar Myrdals An American Dilemma från 1944 och diskussioner om boken i vår gymnasiemiljö i Jönköping i början av sextiotalet. Läs mer
På bokrean fann jag denna fjolårsutgåva av Alex Schulman. Om hans mamma Lisette Schulmans alkoholism och vad den medförde under hans uppväxt. Om hur han förtvivlat sökte hennes ömhet när hon nonchalerade honom i ruset. Om hur han var medberoende och försökte dölja moderns gömda glas och flaskor och om hur han och hans bröder till slut tog mod till sig och fick in henne på behandling. Läs mer
Alla har vi våra egna sorgeprocesser, olika sätt och uttryck att sörja. Sorgen tar också olika lång tid för olika individer. Förr grät och pratade man kanske ut med sin familj eller någon förtrogen vän, i andra fall kanske man vände sig till närmaste präst. I dagens tids- och pengaeffektiva tider, där man helst satsar på ”snabbverkande” KBT eller stoppar i folk piller, reagerar säkert många när/om någon har den ”omoderna” smaken att sörja månad in och månad ut, kanske rent av i åratal. Läs mer
Vem kan som isländaren Dagur Kári skåda människornas grumligaste konturer och samtidigt ge en så knivskarp skildring av det liv som är deras, betingelserna för det? En väldig vänskap följer med en ut ur salongen efter att man har sett två människor mötas, förändras – det blir ingen happy ending i vanlig mening men trots det en slutbild full av hopp och än mer: insikt. Läs mer
