”Sextitalet kom och gick, öppet som ett ögonblick” sjunger Blå tåget på bandets näst sista skiva, Moderna material från år 1999. Och det är just ett inslag i det som kom att forma och förändra den svenska offentligheten (och kanske också en hel del av den privata livsinställningen) som Klas Gustafson behandlar i sin bok Nyfikna. Läs mer
Sayed har påbörjat ett projekt med att spela in slumpvisa röster från samhällets alla hörn och klasser (han lyssnar likt änglarna i Wenders Himmel över Berlin). Han sitter i sin halvsunkiga lägenhet och klipper och klistrar dessa röster till någon form av helhet ”Så att medborgarna kan förstå vilka dom är och vad dom gör här.” På väggarna kikar från ena sidan farfaderns stora idol Per Albin Hansson ner på honom, från andra sidan Yassir Arafat. De är hans ideologiska arv. Läs mer
Den brittiske biologen Richard Dawkins är sedan mer än fyrtio år en av de mest framträdande forskarna i den ganska disparata skara naturvetare som brukar sorteras in under beteckningen sociobiologer. Böcker som Den själviska genen (1976) och Den blinde urmakaren (1986) har till en bredare publik än den inomvetenskapliga spritt kunskapen om både den biologiska utvecklingen och den kosmologiska där biologin ingår som en (såvitt man vet) sentida och mycket liten del. Läs mer
Det är grymt att behöva skriva att sista chansen för allmänheten att se föreställningen Antarktis av Regionteater Västs dansensemble är den 2 november i Borås. Sex dansare och fjorton storbandsmusiker skapar ett både vackert, roligt och allvarligt scenkonstverk som borde ges bättre chans att nå ut också till en stor vuxenpublik. Läs mer
Den välfärdsstat som etablerades i Sverige och i andra länder efter andra världskriget tog sin utgångspunkt i erfarenheterna av den förödelse och de grymheter som utspelat sig i Europa under kriget. När segrarmakterna samlades i krigets slutskede i Bretton Woods i USA fanns en given punkt på dagordningen – Hur kan liknande katastrofer undvikas i framtiden? Läs mer
De sju dödssynderna på Operan har hård konkurrens i mitt minne. Jag såg den första gången 1966 eller 67 på Tivolis konsertsal i Köpenhamn, det var med Gisela May och Berliner Ensemble, jag var i sällskap med den stora kärleken i mitt liv, som jag inte kunde få, men nu satt vi där, nyradikala, suktande efter den äkta scenkonsten och drabbades av ett brechtskt kulsprutesmatter, det var oemotståndligt, på den tiden otvetydigt. Läs mer
Jag har läst en roman med en ståuppkomiker som huvudperson. Stundtals roligt, men mestadels om en ytterst plågad man. Plågad av sitt självförakt och sin historia, av vad som hände honom i barn- och ungdomen. Vad som sedan följde får vi inte veta mycket om, mer än att han är/var gift och har barn. Vid fjortonårsåldern går han på matematikkurs tillsammans med en från samma skola. De blir vänner och hamnar senare på ett slags förberedande militärutbildning. Läs mer
Tidigare i år utkom Agneta Pleijels självbiografiska skildring av den avslutande delen av 1900-talet, Doften av en man. Nu kommer Åsa Mobergs lika självbiografiska Livet om samma tid. Gemensamt för båda författarna är att de har långa relationer med tidningen Aftonbladet och dess kulturredaktion. Läs mer
