Diskussioner om etablering av svenskt idrottsmuseum fördes redan i början av förra seklet. När Stockholm tilldelades Olympiska Spelen 1912 skrinlades de planerna. Först när Gymnastik- och idrottshögskolan (GIH) i mitten av 1940-talet flyttade till nya lokaler på höjden bakom Stockholms Stadion öppnade ett mindre Idrottsmuseum. Det lades dock ned i början av 1960-talet när GIH behövde utvidga sina lokaler. Läs mer
Högsommar: staden har tömts, ljuden dämpats och parkernas gräs blivit gulbrunt. Något ensligt, lätt overkligt har lagt sig över gatorna nyss så fulla av liv och rörelse, men nu så ödsliga och folktomma. ”Livet är någon annanstans”, som titeln på en roman av den tjeckiske författare Milan Kundera. Någon annanstans än här, på dessa ödsliga, soldränkta stengator. Läs mer
Med ojämna mellanrum under sommaren och hösten kommer jag att publicera ett antal artiklar där jag berättar om några olika svenska förlag och deras böcker. Vad som driver dem.
Varför det kan man fråga sig. Jo, för att jag kan. Jag har följt den här branschen i mer än 20 år och det har blivit vad man på engelska kallar mitt ”beat”, mitt bevakningsområde, som journalist. Läs mer
Det finns ett litet, litet förlag i Stockholm, Tristero. Bitvis är det helt osynligt. Men allt emellanåt, och med långa mellanrum, ger de ut en bok. Hittills har de gett ut fyra böcker på fem-sex år. Läs mer
Jag sitter på café Machiavelli på 85: e gatan i New York. Det är inte mycket folk här, bara tre gäster utöver mig. Det är en lugn mellantid, vilket passar mig utmärkt. Jag har promenerat länge och vill ha en plats för att koppla av. Inredningen är italiensk och klassiskt charmig och de höga fönstren mot Columbus-avenyn ger mycket ljus. Det finns ett piano i rummet men ingen pianist har kommit och just nu spelas jazz i högtalaren Läs mer
Ulf Lundells senaste bok är ingen roman utan en dagbok, kan man säga, där han reflekterar över det mesta i tillvaron. Han har det tråkigt emellanåt och vet inte riktigt vad han vill ibland. Men så gott som varje morgon tar han en lång promenad i den fridlysta nationalparken intill där han bor och sätter så att säga igång sig själv. Läs mer
Åsa Mobergs roman Snart är det 1968 gavs ut första gången år 1984 som sista delen i en trilogi med den unga Nina Broman som huvudperson. De båda föregående böckerna har också återutgivits, 2016 och 2017. Nu är det dags för Nina Broman att på allvar som 17-åring inträda i vuxenlivet, med allt vad det innebär av arbete, kärlekshistorier och, inte minst framträdande i samklang med titelns skickelsedigra årtal, politiskt engagemang. Läs mer
Vi befinner oss på den brasilianska landsbygden, hos en stor familj med den prästerlige fadern som styr utifrån Bibelns många föreställningar och myter.
André är sonen som rebellerat mot familjens fasta band och krav och tagit sin tillflykt till ett billigt pensionat i en närliggande mindre stad. När romanen börjar har den äldre brodern, Pedro, funnit honom och precis satt sig till rätta i rummet. Helt enkelt för att försöka få André att ”ta sitt förnuft till fånga” och återvända till fazendan och den splittrade familjen. Läs mer
