Parallellt med Avignonfestivalens internationella, kvalitetsstämpade program pågår alltså OFF-festivalen, med ett våldsamt utbud av föreställningar, som spelas på otaliga små teatrar i och utanför Avignon.
Där uppträder såväl lokala som tillresta grupper. Men så gott som alla är franska, och många kommer från trakten. Kvalitén är varierande och oförutsägbar. Katalogen är tjockare än programmet till Bokmässan i Göteborg. Om nätterna sätts det upp nya teateraffischer på varenda stolpe och vägg i innerstaden. Och överallt går det omkring folk som delar ut reklamblad och muntligen försöker övertala en att besöka en viss föreställning. Läs mer

Årets teaterfestival i Avignon är den sextiofjärde i ordningen. Tre veckor i juli pågår den, och jag är där för allra första gången. Det känns som att befinna sig i en dröm, eller en utopi. I de slingrande gränderna innanför den skyddande stadsmuren finns plats för en blandad befolkning, butiker och verkstäder och dussintals fria teatergrupper med egna små scener. Folk kommer ut ur sina portar med kassar och portföljer, de kysser grannens barnbarn utanför tvättomaten och tittar in på kaféet i hemmatofflor, för att se matchen på teve. Ungar på sparkcykel far fram längs trottoarerna. På uteserveringarna sitter nöjda främlingar och bläddrar i teaterprogram. Läs mer

CONTRE COURANTE (”Mot strömmen”) är en alternativfestival till såväl Avignonfestivalen som Off-festivalen. Den arrangeras sedan några år av de franska el och -gasverksarbetarnas fackförening, i ett slags folkpark, på bortre sidan av ön Barthelasse, som ligger i floden Rhone, alldeles utanför Avignon. Man tar sig dit med en liten färja, och sedan får man gå ett par kilometer genom fruktodlingar. Men den som kör bil är snabbt där, via en bro. Läs mer