Språklig uppståndelse på begravningsplats
Det är nu mer än trettio år sedan Umberto Eco fick sitt dundergenombrott som författare med I rosens namn, som i filmatiserad version med Sean Connery som sanningssökande munk kom att sprida bilden av Eco som lärd underhållningsförfattare och dessutom öppnade dammluckorna för en flod av miserabel litterär mumbo-jumbo, som slog mynt av att röra i sig i mystika gränsländer mellan medeltidsmyt och kvasireligiöst infärgad kriminalgåta som Dan Browns Da Vinci-koden eller som det senaste exemplet på svenska, Jan Wallentins sanslösa hopkok Strindbergs stjärna. Läs mer