Vi lever i en rädslans tid, menar Zygmunt Bauman. Industrisamhällets strävan efter förutsägbarhet håller på att ersättas av senmodernitetens osäkerhet inför den allt närmare framtiden. Han knyter därmed an till Manuel Castells analys av det framväxande informationssamhället, men med att annat angreppssätt. Läs mer
Kibbutzen var den israeliska arbetarrörelsens spjutspets, skriver författaren i förordet och berättar hur tagen han blev av det han mötte när han kom som volontär till en kibbutz 1985.
”Här såg jag för första gången i realiserad form det socialistiska samhälle som jag drömt om.”
Arbetet med Kärlekshistoria började med en undran över huruvida de författarskap i 1800-talslitteraturen, där könsfrågan är ett centralt tema, också har någonting att säga om samkönat begär. Så skriver Eva Borgström, docent i litteraturvetenskap och en av svensk queerforsknings tidigaste banérförare, i förordet till sin senaste bok. Hon har tidigare skrivit om drottning Kristina, om romantikens kvinnobilder, om några av det svenska 1800-talets stora romanförfattare och om tvärvetenskaplig genusforskning. Svaret på undran var att det hade de. Läs mer
Året som omdiskuterad kriminalreporter i Norrland är inget kritikerrosade författaren David Lagercrantz minns som någon dans på rosor. 1987-88 var emellertid en lärorik tid som lade grunden till skribentens succébygge senare i livet. ”Änglarna i Åmselse” om trippelmördaren Juha Valjakala blev hans genombrott för den riktigt breda publiken och Sonet Films ska producera en påkostad film efter Lagercrantz mycket läsvärda roman om Håkan Lans – ”Ett svenskt geni”. Personerna i David Lagercrantz böcker är ofta besatta, ibland på gränsen till galna. Många av dem är virtuoser inom sitt område, men stänger ute den övriga världen varpå deras egen tillvaro sätts i gungning. Läs mer
”Ålderdomen är en mask som vi tvingas bära” skrev Simone de Beauvoir, och satte ord på den erfarenhet som många gör när tillräckligt många år av livet förflutit, att det inre åldrandet långt ifrån alltid går i takt med det yttre, och att det inte behöver vara någon skillnad vare sig intellektuellt eller när det gäller känslor mellan den yngre och äldre versionen av samma människa. Utom då att erfarenhet kan lägga till ytterligare en kvalitativ dimension t.ex i bedömningssituationer som kräver ett balanserat omdöme. Läs mer
”Övertrycket måste ut. Allt måste skrivas upp på samvetets svarta tavla” står på sidan 358 i Ulf Lundells senaste roman ”Vädermannen” – den elfte sedan debuten med ”Jack” 1976.
Jag tolkar dessa ord som en programförklaring för hans sätt att skriva. Den böljande prosan – numera förkortade uttryck ibland, som vore det dagboksanteckningar – och de långa meningarna – som att surfa på en jättevåg, skrev en kritiker en gång – samt skildringarna av stormar, regn, väderomslag och naturens skiftningar – gör att man som läsare mycket väl kan fås att tro att alltihop är en besvärjelsebön som måste ut. Läs mer
En svensk teaterhistoria utges inte varje dag och det nya trebandsverket är mer än välkommet. Jag har inte läst de första två delarna, men den sista delens 505 mastiga sidor är nog för att imponera på mig. Läs mer
Det är i år trettio år sedan den palestinsk-amerikanske litteraturvetaren Edward Saïd gav ut sin Orientalism, en bok som kom att få stor och bestående betydelse för hur den begreppsliggör och beskriver ett för västerländsk kolonialism och imperialism grundläggande förhållningssätt till de människor som fanns i länderna som kolonialiserades och tvingades in i imperier, där de plundrades på sina tillgångar och makt- och intressepolitiskt underordnades kolonialmakterna. Läs mer
Varför skriver man en självbiografi? För att hitta sanningen om sig själv? För att få en anledninng att gå tillbaka? Eller helt enkelt bara för att ha kontroll av bilden av den egna personen. Läs mer