Beatnikinfluerad prosapoesi med ordkaskader som på lundellskt vis surfar på jättevågor. Men ibland är språket smått och ödmjukt – som i de återkommande barndoms- och naturskildringarna – för att därefter åter spänna över allt som tänkas kan.
Versaler utelämnas ofta och skiljetecken sätts godtyckligt. Men det vet i fadriken om inte Ulf Lundell numera bäst är att föredra i denna lyriska form. Läs mer

En musiker bildkonstnär änka och mor som kanske främst är poet strider ständigt i kampen för fred och frihet för barn och de förfördelade skriver sin poesi målar och rockar som sidor i aktivismens månghörning använder sin rösts alla grenar och nyanser det börjar med att lämna fabriken för new york och robert och chelsea hotel om hur hon hittar en bok av rimbaud och ”Ett ansikte tryckt mot mitt. Ett svart hål som ger mig en kyss, ett vilt skrik. Det var inte grymhet, inte ens ett hån, utan en underlig sorts universell kärlek. En stöt av narkotisk glädje.” Läs mer