Lena Ackebo är Sveriges svar på JG Ballard. Inget hon skriver kommer kanske att filmas av David Cronenberg, men det beror snarare på Sverige. På gott och ont. Vår dröm som blev mardröm var inte så mycket drömmen om bilen och teknologin som drömmen om shoppingen och låtsasindividualismen. Läs mer
Av en stundom regnig sommar, helt bra för att låta mig under vissa av de regnigaste dagar pyssla. Jag bekantar mig med DAVO:s album för Finland. Börjat överföra min frimärkssamling från ungdomens dagar till dessa nya album. På den tiden samlade nästan alla rejäla gossar på frimärken här i landet, åtminstone de jag kände en tid eller hörde om, liksom alla herrar i släkten gjorde. Alla hade de Norma-album för sin huvudsamling, av det kända albumet som gjordes i Finland. Då klippte man själv sina fickor för frimärken och limmade in dem. Det blev rätt fult, fickorna blev alltid sneda när jag klippte och limmade, först när jag blev vid de högre tonåren och börjat gå en skräddarutbildning som jag lyckades hålla saxen stadigt nog i hand och få det någorlunda snyggt (även om det finns små skärmaskiner för ändamålet). Läs mer
Regeringen har beslutat att fler elever ska stimuleras att läsa moderna språk genom att det ska ge extrapoäng vid antagningen till gymnasiet. Med moderna språk menas alla språk utom svenska, svenska som andraspråk, engelska, grekiska, latin och teckenspråk. Modersmål har en egen kursplan. Läs mer
Med Tomas Alfredsons filmatisering av romanen ”Låt den rätte komma in” kom omvärlden att öppna ögonen för Sveriges just nu främsta skräckförfattare- John Ajvide Lindqvist. Det är dock aningen missvisande att placera John Ajvide Lindqvist inom ramarna för en sorts svensk motsvarighet till den genre som Stephen King, Dean Koontz och Clive Barker ofta hörsammar. Missvisande för att det på ett olyckligt sätt -vilket oftast är fallet med genrebeteckningar- förhindrar en fullständig förståelse för vilken sorts litteratur Linqvist producerar. Läs mer
En berättelse om ett barn, en barndom. Är det automatiskt en bok för barn? Naturligtvis inte. Men påfallande ofta tänker vi så.
Det finns många böcker som jag själv tyckt om, gråtit till och roats av, som jag inte alls borde läst. Eller möjligen skulle läst av plikt som god förälder. I alla fall om jag litat på vad som står på baksidan på böckerna eller på vilken hylla de placeras i bokhandeln och på bibliotek. Läs mer
Akademiska publiceringar hamnar ofta i medieskugga. Här har vi en bok som ändå fått viss publicitet och uppskattning, inte minst bland borgerliga krönikörer. Men låt oss börja med utgångspunkterna. Jonas Olofsson är kritisk till den förda utbildningspolitiken för gymnasiet. Tanken att alla ska kunna förbereda sig för högskolestudier ifrågasätts, åtminstone i den nuvarande formen. Läs mer
Att utöva idrott är en sak, att skriva om det en helt annan. Fast å andra sidan, att skriva om idrott kan betyda många saker. Man kan ha ett analytiskt förhållningssätt och beskriva idrott som ett samhällsfenomen. Sådana texter får man leta efter med lupp på dagstidningarnas sportsidor. Försöker man däremot skildra upplevelsen av själva idrottandet, är risken stor att man blir banal på gränsen till patetisk. Läs mer
Åsa Linds och Sara Lundberg ”Dunderlunds bästa bokstav” är en vacker bok. Redan omslaget gör mig glad med alla bokstavsformerna som för tankarna till barnets upptäckarglädje i lära-läsa och lära-skriva åldern. Också den finurlige lille mannen som så fint bär den hopvikta tidningen under armen och kliar sig lite i huvudet. Jag känner genast att den här boken vill jag titta i och läsa i. På försättsbladet fortsätter det med alla bokstäverna, en bokstavssamling vackert sammanfogat till en collagebild att bli glad av. Läs mer
En bok om en farbror som inte trivs på jobbet. Som har en tjatig mamma och som försöker finna lyckan genom resor, dejting och till och med dränker sin sorg på krogen. Kan det vara en barnbok? Eller en vuxenbok? Eller kanske både och? Läs mer
Många europeiska stater har under de senaste decennierna infört nya regionala nivåer eller förstärkt redan existerande regioner. Under 1970- och 80-talen etablerades direktvalda regioner i Frankrike och Italien och i Spanien blev en starkare regional nivå ett sätt att hantera de spänningar som uppstod efter Francodiktaturens fall. Under perioden stärktes dessutom fylkesnivån i Norge genom att direktval infördes till tidigare indirekt valda enheter. Läs mer