Absurditeten i denna debutroman är mer tragisk än komisk.
Men vissa partier skulle passa som radioteater.

Huvudpersonen Erik hävdar att han är John Lennons bror. Att han blev bortadopterad till ett par i Eksjö i Småland efter födelsen 1950. Han menar att John och han har samma mamma: Julia Lennon. Och att hon skulle ha haft ett kort sexuellt möte med Freddie Lennon, Johns biologiska pappa, trots att hon redan var skild från honom och snart flyttade ihop med en annan man som hon fick två döttrar med. Innan det hade hon fött en dotter som faktiskt bortadopterades vid tiden för krigsslutet 1945. Läs mer

”Det här är berättelsen om Claire Säwes självmord, men inte självklart vad som ledde fram till det.” Så börjar det andra kapitlet i Eva Ströms roman Claires leende och precis så är det. Precis så rakt och obarmhärtigt, precis så tydligt och svårt att förstå. Claire väljer sömntabletter framför sitt liv, 14 år gammal. Och ingenstans i boken är det självklart varför. Läs mer

Alla som var någorlunda vuxna vid den tiden minns säkert vad de gjorde den morgonen för mer än tjugo år sedan då nyheten om att Olof Palme blivit skjuten spreds över landet. Själv befann jag mig några kvarter från mordplatsen på Sveavägen, hemma hos svärmor på Birkagatan. Liksom många, många andra gick jag upp till Sveavägen på förmiddagen, och såg leden av förstämda människor tätna kring kravallstaketen, innanför vilka poliser lite tafatt vankade omkring och tog emot blommor som de lade på trottoaren vid den stora blodfläcken utanför Dekorima. Läs mer

Minns ni Jack som gjorde Ulf Lundell odödlig (nåja). Nu har det hänt igen. Måste hända igen. Från Blackeberg kommer dom ner som från Strindbergs höjder på Söder. Dom tar över stan. Dom gör krumbukter som ingen annan. Läs mer