Per Hagman lyfter pennan och sätter den till papper på första gången i romanformat sedan 2004, då hans kritikerrosade Att komma hem ska vara en schlager först kom ut. Läs mer

Det är försommar och skolavslutning, studenter åker runt i stan på lastbilsflak och jublar över sin nyvunna frihet. Men hur ser friheten ut, vilket samhälle möter dem i deras nya kapaciteter av vuxna och väljande individer när de ska forma sin framtid? Ja, väljer de att studera vidare på universitet så konfronteras de med det europeiska universitetsväsendets nyligen antagna gemensamma överideologi, där det främsta målet med den utbildning som ges är att studenterna ska bli anställningsbara, de ska färdigutbildade vara attraktiva på arbetsmarknaden. Läs mer

Kärlek och ensamhet och en outsäglig romantisk sorg. En man och en kvinna som lever ihop men inte älskar varandra, ett annat par som är gifta på var sitt håll men som älskar varann. En och samma kvinna är inblandad i båda relationerna, nämligen berättarens farmor. Ett barnbarn berättar om denna farmors liv på fyrtio- och femtiotalet på Sardinien. Om sondottern är den samma som bokens författare, Milena Agus, vet jag inte även om jag anar att det förhåller sig så. Det har nu inte så stor betydelse, det handlar ju ändå om skönlitteratur. Läs mer

Goddag. Läs mer

Under de senaste decennierna har de tidigt industrialiserade delarna av världen fått svåra struktur- och sysselsättningsproblem när tillverkningen av industriellt framställda produkter flyttat till låglöneländer. Delvis har problemen kunnat avhjälpas genom kunskapsintensiv produktion och tjänsteproduktion, men arbetslöshetsproblemen och undersysselsättningen framför allt på orter eller i bygder som tidigare varit beroende av en eller något fåtal industriella verksamheter har inte kunnat avhjälpas medan alltfler människor lämnar sådana platser och flyttar till städerna där de ofta inte heller kan erbjudas arbeten som skulle ge dem en hyfsad utkomst. Läs mer

Beatnikinfluerad prosapoesi med ordkaskader som på lundellskt vis surfar på jättevågor. Men ibland är språket smått och ödmjukt – som i de återkommande barndoms- och naturskildringarna – för att därefter åter spänna över allt som tänkas kan.
Versaler utelämnas ofta och skiljetecken sätts godtyckligt. Men det vet i fadriken om inte Ulf Lundell numera bäst är att föredra i denna lyriska form. Läs mer