Magiker och humaniskt i tiden
I början av åttiotalet hade i Sverige den socialrealistiska romanen och den politiserade dokumentärromanen kulminerat men det fanns alltjämt ett stort intresse för den samhällsspeglande berättarkonsten. Läs mer
Drama om svåra dubbelroller
Ett i början lätt farsartat drama för en vridscen. Man kan ana ett förvirrat, absurt nonsensekande samtal som i väntan på Godot. Ena scenen en sluten lägenhet med föräldrar och ett barn, modern i sin jagsvikt härmande barnet när nu barnet härmar henne, fadern hela tiden påväg bort på jobbkonferenser, så påväg tillbaka till en turistroll invid ett barn som sägs hunnit glömma honom. Läs mer
Troligen bättre som bok än som film
På toppen förra året (One Day kom ut 2009 i England), nu på väg mot film med Jim Sturgess och Anne Hathaway (med film-manus av bokens författare David Nicholls). På svenska kom den (som ”En dag”) mot slutet av förra året på nystartade förlaget Printz.
One day är en ”när Harry mötte Sally”-liknande historia som det kanske varit mysig att ge till en utvald bok-vän, men som man nu får dela med hela världen. Det gör inget. Det är en finfin bok med ett klockrent upplägg: under en dag (15 juli) följer vi samma två vänner, år efter år. Läs mer
En excentriker berättar
”Min egen turbomotor heter revanschlust”, säger Börje Ahlstedt och berättar mer än en gång hur hans barndom har präglat honom.
Hans pappa var arbetslös långa perioder och när Börje var två år flyttade han med mor och far och storasyster från Östermalm till Lilla Essingen där föräldrarna blev portvakter. Hans mamma skurade trapporna i huset och han har aldrig glömt hur hyresgästerna nonchalerade henne när de kom uppifrån och gick ner. Utan en blick eller vänlig kommentar gick de bara förbi.
”Det var som om mamma inte fanns och inte hennes slit heller” säger han till Lena Katarina Swanberg som skrivit ner dessa minnen från en man som nu spelat teater i ett halvsekel.
Läs mer
Dikter som smyger sig på
Den som inte känner till polske poeten Adam Zagajewski kan försöka föreställa sig en Tomas Tranströmer med myllrande panoramadikter, fast mer intresserad av ålderdomliga städer och tidens rytm i historien än av det andliga och psykologiska. Läs mer
Möte med Per Oscarsson
Sommaren 1989 gjorde jag ett reportage för tidningen Arbetet om inspelningen av filmen 1939 uppe i norra Dalsland. Speciellt tillmötesgående visade sig Per Oscarsson mot fotografen och mig. När Oscarsson på hösten 1989 gjorde comeback på teaterscenen efter många år ville jag därför göra en längre intervju med honom. Det fick vänta till efter jul, eftersom han under tiden han spelade på teatern var så koncentrerad på det att ha inte ville ge intervjuer.
Den här intervjun med Per Oscarsson gjorde jag alltså på nyåret 1990, egentligen för dåvarande LO-tidningens kulturbilaga. Av någon anledning, som jag nu inte minns, blev den aldrig publicerad. Vad jag minns är Oscarssons enorma värme och hans något hemlighetsfulla avslöjanden om att han var i färd med att skriva själv. Om att han hade något på gång. Läs mer
Minnesord över Per Oscarsson
Det är länge sedan Per Oscarsson abdikerade som landets främste skådespelare. Hans nervösa rastlöshet fick honom att ge upp teaterkarriären redan efter några år. Han hade svårt att uppträda på teaterscenen, att upprepa sin rolltolkning kväll efter kväll, för modeligen, skulle några gamla kollegor (inte utan skäl) påstå, på grund av otillräcklig skolning. Läs mer
Exotiskt men ändå inte
Arkan Asaad är en trettioårig svensk man, född i irakiska Kurdistan men hitflyttad med far och släktingar vid tre års ålder, utkastad från hemmet i Eskilstuna vid nitton, förskjuten för att han motsatte sig tvångsgifte med sin kusin, nästan död då han körde av vägen i den kris hans självständighet orsakat. Han har vunnit SM i taekwondo, gått Stockholms filmskola, arbetat med radioprogrammen Underlandet och Tankar för dagen. Läs mer
Hasta la vista, Baby!
Kim hängde och sprätte som nåt gammalt spöke i sin sele från taket. Kim var CP. Inte i den överförda och felaktiga meningen som okunniga och ignoranta människor ibland använder. Det här var på riktigt. Cerebral Pares så det stänkte om det. Läs mer
Starka noveller
När en av människorna som Alice Munro skildrar i sin novellsamling För mycket lycka, funderar över hur det skulle vara att återse en person som en gång betydde mycket för honom, ställer han frågan ”Skulle det möjligen ha förändrat saker och ting?” och fortsätter ”Svaret är givetvis, ett tag, och aldrig”. Läs mer