Ett konstverk – en text, en bild, en låt, en pjäs eller vilken estetisk skapelse som helst – utgör alltid ett påstående. Även om konstnären inte har som avsikt att kommentera något, speglar verket en föreställning om samhället och världen. Enligt filosofen Jacques Rancière finns det ingen opolitisk konst. Däremot finns det konst som står utanför, som för in något nytt på scenen och ändrar sakernas tillstånd, medan annan konst upprätthåller den rådande maktordningen. Konsten talar på en sinnlig nivå. På ett annat sätt än det rationella argumenterandet erbjuder den frihet, fantasi och olydnad. Läs mer

Vilka strategier använder sig dagens kulturinstitutioner av för att närma sig de politiska kraven? Hur går man tillväga för att visa på sin sociala relevans och för att försöka öka besöksstatistiken? En strategi kan hittas på Göteborgs Konsthall. Här har besökarna i utställningshallen tillgång till kompetent personal som fungerar både som bollplank och informationsbärare. Meningen är bland annat att fördjupa den enskildes konstupplevelse samtidigt som man vill avdramatisera mötet med samtidskonsten. Läs mer

Vad innebär ett rephus med 25 år på nacken i en stad där kultur och evenemang blivit del i kampen om var dagens rörliga och globaliserade kapital ska placeras?
Den gamla Gathenhielmska flickskolan i Majorna, en av Göteborgs gamla arbetarstadsdelar, kan vid första anblicken uppfattas som oansenlig för den oinvigde. Bara den Carlsbergssponsrade skylten med texten ”Musikens Hus” ovanför de grönmålade trädörrarna vid huvudentrén avslöjar att mycket har hänt här sedan huset byggdes 1850. För att upptäcka husets hemligheter från utsidan får man stanna till, och lyssna. Om man istället går vidare runt hörnet, nerför backen av den delen av gatan som i folkmun kallas ”hängmattan”, kommer man till cafét med samma namn och det är nog här de flesta finner sin väg in i Musikens Hus. Läs mer

Under 1970-talet var industriområdet Mölndals Kvarnby allmänt betraktat som en förfallen och nergången plats. Sedan medeltiden hade den dånande forsen utgjort navet i stadens tillverknings och hantverkstradition men i spåren av textilkris och produktionsförflyttningar stod den tidiga industrialismens vackra tegelbyggnader som mausoleum över en svunnen epok. Kvarnbyn var en skamfläck i 70-talets Mölndal men i andra delar av staden rådde febril aktivitet. Mölndals centrum och stadens miljonprogramsområden byggdes, Mölndals bro uppfördes och planer gjordes för att dra vägar genom Fässbergdalens rika odlingsjordar. Kvarnbyn, med dess omgivande träkåkar var hotat – här skulle motorleden dras. Men protester följde och Kvarnbyn fick trots allt bli kvar. Läs mer

På 1950-talet gick kor och hästar och betade på det berg som Frölunda kulturhus ligger på idag. Efterhand kom berget att bli tillhåll för traktens dagdrivare. Där satt de dag ut och dag in och för varje öl som tömdes, tillkom ytterligare en glasflaska på bergssluttningen. Av den anledningen började platsen snart kallas Glasberget. John Snis, arkitekten som skapade kulturhuset ritade det så att det skulle lysa likt en lanterna över Västra Frölunda, med andra ord lanternan på Glasberget. Läs mer