Vad händer när vi lämnar det där fösta mötet när bilden bara har träffat oss och då den har satt sina spår. När fotonerna exploderat på näthinnan och de kemiska signalämnena forslats vidare till djupa lager, långt ner i vårt svårtillgängliga urrum. När bilden har framkallats och öppnat vägar in till våra absolut mest framträdande dispositioner och grundläggande behov. Läs mer
Låt oss starta detta bildmöte. En lättläst bild. Bilden som jag har valt är en bild av Paul Hansen. Den klassificeras som ett fotografi. En slags etsning med spår av ljuskvanta som består av ett mycket tätt sammansatt mönster av prickar. Inte helt olikt den bild som bryts genom ögats linser och träffar näthinnan. Det ser ut som en seendebild men det är det naturligtvis inte. Läs mer
Som i all lästräning gäller det att börja med lättlästa bilder. Det finns nog inga genvägar. Min ambition är att ge några enkla nycklar för att göra bildläsningen till en vardaglig tillgång och färdighet. Läsningen går egentligen allra bäst när en inte är direkt medveten om att en läser Läs mer
En alldeles speciell form av bildläsning och ofta använd metod är den polariserande bilden. Det är en metod som utnyttjar människans reflexartade förmåga att växla mellan två upplevelser för att därigenom trigga hjärnan till en mer eller mindre medveten jämförelse. Vi kallar den komparativ läsning. Läs mer
Läs själv! Först lite bakgrund och läsanvisningar. Vissa bilder måste vi skygga oss ifrån eller möta genom att spontant läsa av dem så att vi inte låter oss deformeras genom förförande trix. Bilder som vill ockupera ditt mindset och skapa ett nästan nödvändigt inre tvång till aktivitet och handling. Läs mer
Jag, jag, jag… ännu mera jag. En selfie. Jag tror det var 1963. Ett besök hos min fars föräldrar i Ekeby. Arbetarlängorna i Gruvhusen. Det var alltid en viss laddning i luften när vi kom dit. Från småländska och religiösa höglandet till den skånska öppna och frimodiga slätten. Nya dofter och ett annat språk. Läs mer