Affären Danton

Den franska revolutionen som en läxa för vår tid: Ja till frihet, jämlikhet och broderskap, men nej till terror! Ungefär sådant är den spanske regissörens budskap i programbladet. Han varnar för statsterrorism som  botemedel mot terrorism. Och det gör han väl rätt i, för den  har ju sällan lett till något gott. Och ändå  praktiseras den också i våra dagar… Läs mer

Colettes kokbok

Colette, det goda livet heter, den kombinerade biografi och kokbok som inspirerat författaren och poeten Pamela Jaskoviak att skriva den luriga pjäsen Colettes kokbok, som nu haft urpremiär på Stadsteaterns Nya Studion. Läs mer

2.0 Jag är inte övergående

Föreställningen 2.0 Jag är inte övergående ingår i den lilla Pelikanteaterns projekt om tiden, rummet och den lilla människan. Det är ett fint och storslaget ämne, men jag upplever ändå såväl texten som själva uppsättningen som märkligt vag och otydlig. Läs mer

Fragmente

Folkteaterns uppsättning av Norénpjäsen Fragmente ingår i ett europeiskt teatersamarbete, för att skapa en ny levande samtidsrepertoar. Och ändå handlar den om Göteborg. Därför reagerar jag först häftigt på det massiva elände som framställs: “Är detta verkligen vår stad?! Kan det vara så illa här?!!” Läs mer

Syndrom Dorian Gray

Vi missade premiären på MasthuggsTeaterns Syndrom Dorian Gray. Men nu har vi sett den. Och det är jag glad för. Den spelas fram till mitten av december. Läs mer

Utopia 2012

Pressbild UtopiaBackateaterns nya pjäs handlar om droger. Den påhittiga människan söker alltid efter sådant som kan stimulera henne; inga ansträngningar är därvidlag för stora. Jag tror att det är den polska författaren Stanislaus Lem som påpekat vilka mödor som krävdes för att hitta ett så pass harmlöst stimulantia som tobak. Läs mer

Rut och Ragnar

Hegnell och WollterI fredags begick Stadsteatern premiär på Kristina Lugns pjäs Rut och Ragnar och därmed har fru teaterchefskan inga bekymmer för Studions ekonomi under kommande halva spelår (förmodligen hela om hon så skulle önska.) Fast det känns inte som någon sport, att förevisa två publikfavoriter som Gerd Hegnell och Sven Wollter i ett timslångt kärleksmöte. Läs mer

Räls

Två före detta ensamkommande flyktingbarn är huvudpersoner i Räls. Det är författaren och journalisten Elisabeth Åsbrinks debut som dramatiker. Man skulle kunna kalla pjäsen för en dramadokumentär. Läs mer

Mittens rike

På 50-talet sa man skämtsamt att pessimister lärde sig kinesiska medan optimister lärde sig ryska. Där någonstans börjar pjäsen Mittens rike, glada svenskar välkomnar leende kineser som lovar att föra kapitalismen till ett segerrikt slut. Läs mer

Lika för lika

Stadsteatern inleder spelåret i kyskhetens tecken med en uppsättning av Shakespeares Lika för lika, i klar kontrast mot Kärleksön som avslutade förra året. Inga oanständigheter här, inga avsugningar så långt ögat når. Läs mer