Intensivt om uppror och poesi

Göteborgs stadsteater, Studion – Upprorets poet
Bild ur föreställningen. Foto: Ola Kjelbye

Forough Farrokhzad har fått namn om sig som Irans kanske främsta 1900-talspoet. Hennes liv var intensivt i ständigt uppror, därtill kort. Intensiv är också den föreställning med fem kvinnor på scenen som vill hylla henne. Läs mer

Kvinnorna fick guldet att glimma

Göteborgsoperan – Rehnguldet
Anders Lorentzon som guden Wotan och i bakgrunden Katarina Karnéus som Fricka - foto: Mats Bäcker

Olafur Sigurdson som dvärgen Alberich är ett vokalt kraftpaket av stort mått. Det är kring honom som historien cirklar i första delen, Rhenguldet, av Richard Wagners Nibelungens ring, som Göteborgsoperan just sjösatt. Ingen lätt sak för den som ska få det att funka lika bra på scenen som i orkesterdiket. Att ta till humorn och tron på publikens fantasi kan hjälpa. Läs mer

Välspelad Lear i hejdlös tragikomik

Pontus Stenhäll – Kung Lear
Vinjettbild

Åren 1605-1606 skrev William Shakespeare två av sina grymmaste pjäser, de om kungarna Macbeth och Lear med motiv hämtade från gammalt sagostoff. Det handlar om maktberusning in absurdum. Deras likar återfinns runt om i världen också idag. Göteborgs stadsteater låter oss nu följa Kung Lears förvandling från pompös guldglänsande entré till armod, vansinne, försoning och död. Michalis Koutsogiannakis övertygar med finstilta medel i denna tragiska förvandling. Läs mer

Mödraskap med charm och allvar

Backa teater – DNA (Dansa nära anhörig)
DNA, Backa teater. Foto Ola Kjelbye

Nu har det avslöjats vad slags föreställning som skapats under rubriken DNA i betydelsen Dansa Nära Anhörig. Det är Backa Teaters senast sjösatta projekt. Om mina förväntningar var nollställda så blev upplevelsen desto höggradigare. Roligt, charmigt, rockigt, kärleksfullt mot en avgrund av  allvar i botten. Det handlar om mödrar. Läs mer

Slitningarna före stillheten

Göteborgsoperans danskompani – Stoic, Solo Echo

Bibliotekets hyllväggar är rejält igenslammade. Själva rummet är en utställningshall. Besökare och monument går i ett, går i grått. Sociala gester utförs. Första entrén görs av ett par som beskriver ett sexualiserat ställningskrig det må vara få förunnat att kunna mäta sig med. Läs mer

En ruskigt vackert berättad historia

Man must sing, på Atalante – Kom inte hit!
Man must sing

Det är den alltid lika ruskiga historien om hur fällan slog igen bakom sovjetromantiker som av olika skäl sökte sig till landet, den här gången för att finna arbete och försörjning. Mannen lämnar hustru och dotter bakom sig och hamnar i fångläger och yttersta armod, anklagad för olovligt gränsöverskridande. Den kvarlämnade familjen ställs förlamad av hjälplös oro. Läs mer

Låten hoppet fara – men vart?

Dogville av Christian Lollike
Foto från Dogville

Det är varken första eller sista gången Lars von Triers filmmanus visar sig tjänliga att förvandlas till manuskript för teater. Kim Lantz, som i Dogville på Folkteatern gör ett knivskarpt cinemanoir-porträtt av offerlammet Grace’s realistiske/cyniske far, gjorde 2010 i Johanneskyrkan en spektakulär föreställning av Breaking the waves i samarbete med Folkteatern, Unga Folkteatern och Stadsmissionen och Christian Lollike, som 2013 tilldelades Håbets Pris av Teatern Åsen i Danmark – ett pris de delat ut sedan 1989 – för sitt okonventionella sätt att utveckla scenkonsten av i dag, ligger nu bakom Dogville-texten på scen. Läs mer

Sorg och välvilja på stadsteatern

Göteborgs stadsteater – Allt gott i världen, Smärtan
Ur allt gott i världen. Foto Ola Kjelbye

På Göteborgs stadsteaters mindre scener kan man nu uppleva två enaktare av vitt skilda slag men som båda bottnar i krig och mänsklig tragik och mynnar ut i förväntningar som grusas. I ena fallet kommer en älskad, men inte längre igenkännbar, man åter från koncentrationsläger. I andra fallet omhändertas ett främmande flyktingbarn som en självgod gärning. Läs mer

Med eller utan inre tvång?

Två scenföreställningar och ett par filmer
ur Generalguvernören och jag. Foto Leif Eriksson

Jag har sedan många år tvingats leva på stort avstånd från ett av mina barn, vilket gjorde att mötet med Eric Claptons Tears in heaven, som begråter förlusten av hans fyraåriga son genom en tragisk fallolycka, drabbade mig med nästan hallucinatorisk kraft. Läs mer

Ett högkalibrigt äventyr

Göteborgsoperan – Ringaren i Notre Dame

Ett mäktigt, praktfullt, välspelat och känslofyllt äventyr.  Ringaren av Notre Dame på Göteborgsoperan är en fullträff som familjeupplevelse.  En mer lättillgänglig musikal har jag svårt att minnas.  Här konfronteras motsatser och fördomar. Körpartierna är mäktiga. Tempot högt. Rollbesättningen träffsäker. Därtill en högteknologisk scenografi som levandegör denna enorma katedral med hjälp av gigantiska ledskärmar. Läs mer