Författaren Marit Kapla debuterar som dramatiker med sitt vandringsdrama E45, som blivit till en charmig berättelse om människor och tillfälliga möten. Hagateatern lever verkligen upp till kriterierna för en kvartersteater med gemyt och intimitet. Så ska E45 också gästspela på Intima Teatern i Stockholm i november. Läs mer
Vad är en normal människa? Skådespelaren Emelie Strömberg gör en fantastisk prestation i rollen som den överagerande Elvira som tar Ove Wolf, träffsäker i rollen som filosofen Michel Foucault, på en tidsresa genom galenskapens historia. Det blir ett storslaget, minst sagt galet sceniskt äventyr och en glödande satir inte minst mot pedagogisk retorik och kunskapssyn. Slutsats: Normalitet är en konstruktion. Läs mer
Det tycks vara dekadensen som ska locka publiken till Göteborgs scener i höst. Stadsteatern satsar på en dramatisering av F. Scott Fitzgeralds roman Den store Gatsby, med en titelperson som dirigerar sitt umgänge från däcket på ett stycke flyttbar båtmodell. Mycket krut har lagts på scenografin, på ljus och ljud, en hel del rekvisita att hålla ögonen på. Men det bränner aldrig riktigt till i den samhällskritik som ligger till grund för berättelsen utifrån orsaker som kan motsvara tillståndet i dagens nyrikedom och gängkriminalitet. Läs mer
Hösten är de många premiärernas tid. Efter knapp andhämtning från scenkonstfestival och kulturkalas lockade Regionteater Väst med nya skolproduktioner i Uddevalla och Borås, varav här kan rapporteras från två urpremiärer på den bohuslänska scenen, ”Hur du blir en Good Guy” och ”De utvalda” – på två så kontrasterande teman som våld, vänskap och det andliga i konsten. Läs mer
Att göra en ”Bucket List” kan betyda allt från en inköpslista till att lista måsten att hinna med före döden. Med två i det avseendet väsensskilda produktioner satte Göteborgs Dans- och teaterfestival 2024 punkt. Dels med dragplåstret från Berlin, Schaubühnes prisade, musikladdade drama Bucket list om en traumatisk uppgörelse med ett förflutet, dels med en dokumentär, Flickan och vildpäronen, om kärlek, skuld och skam, där berättarkonsten, likt antikens logografer, får nytt liv i en mor-dotter-relation, som bottnar i en storpolitisk mänsklig tragedi. Att denna 30-årsfirande festival erbjudit konstnärlig bredd, djup och återupplivade formspråk står klart. Utdelandet av årets Birgit Cullberg-stipendium kunde en överraskad publik få uppleva. Läs mer
På fredag bryter den ut, Göteborgs 30-årsfirande dans- och teaterfestival. Lokala produktioner både öppnar och avslutar. Däremellan ett axplock internationella gästspel på både scener, gator och torg, där både humor och allvar kontra komik, dans och akrobatik tycks vara ledstjärnor. Göteborgsoperan utlovar scenkonst ”vi aldrig upplevt förr”, förstås, eftersom det är världspremiär, med föreställningen Atlas Song av Anna von Hausswolff och holländska koreograferna Imre och Marne van Opstal. Stadsteatern avslutar med en nyskriven poetisk föreställning, Flickan och vildpäronen, av Eleftheria Gerofoka, om att ha växt upp med en mor som kommunicerat med egna sagor, likt ett eget alfabet. Läs mer
Jag har gärna beskrivit Göteborg Filmfestival som ’året roligaste vecka’ och ett liknande epitet kunde med rätta häftas vid nyligen avslutade Tokalynga Flying Festival, som har Teater Albatross som ’ansvarig utgivare’ och värd. Här samlas en mängd scenkonstnärer och poeter av olikartad karaktär, svenska som utländska, de senare ofta en följd av Albatross’ många turnéer och kontakter. Det ger ett starkt tempo och temperament till mötena, nya inspirerande kontakter liksom återseendenas glädje. Teaterns rum och byggnader laddas med minnen och nya perspektiv. Läs mer
Året var 1930 då Noël Coward skrev äktenskapsfarsen Private Lives, med vilken Teater Tofta säger sig ämna avsluta en 15-årig tradition med bara några föreställningar kvar. Och sällan har väl en sliten försäkran som ”Jag älskar dig” fåtts att låta så tom och ihålig som här. Här både älskas och hatas med samma energi och bra skådespeleri med en hel del publikskratt som gensvar. Läs mer
Bättre sent … men ändå! Medan presentationen av 2024 års sommarpratare pågick i radions P1 satt jag och grunnade över den scenkonst jag fångat på upphällningen av denna säsong. Hajar till när namnet Stefan Larsson nämns bland diverse sport- och popstjärnor och noterar datum för hans sommarprat i min fysiska almanacka. Hans uppsättning av Strindbergs Dödsdansen på Maximteatern har i år firat 10-årsjubileum. Det var med andra ord en rejält mognad föreställning som landade på Stora Teatern i Göteborg fyra kvällar i juni som sista anhalt på sin Sverigeturné. Läs mer
