Mitt i mitt skrivande om det dagsaktuella utbudet av levande konst i Göteborg (med senare publicering) chockeras jag av nyheten att ännu en gigant i det svenska kulturlivet just avlidit, Lars Norén. Det känns oerhört motvilligt att ta till sig. Vartåt ska vi nu söka oss, vi som idogt hängivit oss åt denne mans oerhörd förmåga att bottna i det mänskliga psykets labyrinter? Läs mer
Det är en uppfattning man ofta möter, att det att vara enig och överens är en otvivelaktigt god sak, medan varje form av oenighet är en fara man helst bör undvika. Jag är av helt motsatt uppfattning, något som aktualiserats av den stora förlust Tomas Forsers bortgång innebär.
Vi följdes åt på ett visst avstånd genom ett helt arbetsliv, som i många stycken hade det nordiska perspektivet som gemensam arena, genom allahanda seminarier och organiserade samarbeten i t ex Nordiska Sommaruniversitetets regi. Läs mer
Utan att man vet ordet av känns allting precis som vanligt. Stolarna lite glesare uppställda, men publiken är där, det spelas teater och skapas scenkonst på scen efter scen och på Göteborgs Dramatiska får man till att börja med följa ett triangeldrama i miljöteknologins tidevarv, vi befinner oss i det man kallar en ’situation’, ett kärnkraftverk har havererat, ett samhälle har översvämmats och tre människor bär konsekvenserna av eländet. Läs mer
Två av åtta etapper återstår av Folkteaterns Don Quijote-maraton. Sjätte avsnittet blev en återkomst till boken efter femte ronden, Outside the Box, som ägde rum utanför både huset och boken. Efter tre dagars repeterande bjöds nu på riktigt fyndig och lekfull kostymteater, kryddad med dispyt om såväl skådespelarkonsten som aktuell kulturpolitik. Läs mer
Efter en första förvirrande introduktion, därpå en helt galen orgie i teaterblod, sitter jag hemma och upplever en fyra dagars livestreamad maratonläsning av själva boken. Första delen bör vara avverkad onsdag-torsdag och jag undrar i mitt stilla sinne om inte Folkteaterns och Erik Holmströms Don Quijote-projekt hör till de djärvaste och galnaste som uppstått inom svensk scenkonst i coronans spår. Läs mer
Närmare en mässa för vår tid är svårt att komma. En enastående musikalisk och visuell lisa för själen. Alla som inte ingick i den lilla skara som upplevde någon av de tre föreställningarna av Niklas Rydéns och New Operas senaste konstverk, Requiem, på Atalante kan jag bara trösta med att verket lär pånyttfödas – nästa år. Läs mer
Tre dagars repetition och tre föreställningar fredag-lördag, åtta veckor sammanlagt. Första delen av Erik Holmströms Don Quijote-projekt är redan historia. Avsnitt två av åtta har rubriken ”Into the Violence”. Premiär 11 september. Snarare än att beskrivas som en följetong anar jag en dissekering, där olika teman, som kan urskiljas likt inälvor i romanen, skapar underrubriker. Ingen dock på tema kärlek. Märkligt. Läs mer
