All konst till barnen

Kafka och Dockan – Göteborgs Dramatiska Teater
Scen ur pjäsen. Foto: Peter Nylund.

Det är med hjälp av Franz Kafka flickan hittar tillbaka till den fantasivärld hennes försvunna trasdocka, dvs en riktig docka, en som hennes mamma har sytt som är oersättlig eftersom den inte kan köpas för pengar, representerat. Att denna enastående docka, enligt författaren flickan stöter ihop med i en park, givit sig ut på sin långa utflykt alldeles på egen hand får hans berättelse att fylla flickans hela upplevelsevärld som både förvandlar och befriar henne. Läs mer

Familjeteater i sin prydno

Göteborgs stadsteater – Kejsarn av Portugallien
ur Kejsarn av Portugallien

När Göteborgs stadsteater öppnat upp efter pandemi och ombyggnad bjuder stora scenen på ett väl bemästrat sorg- och sångspel på Selma Lagerlöfs roman Kejsarn av Portugallien. Här blandas som sig bör realism och magi, väcker tankar om klass, kön och utanförskap men framför allt om gränslös kärlek i en konstruktion som liknar bygdespel. Musikern Daniel Lemma som vandrande spelman betyder mycket för helheten. Läs mer

Tuffa frågor med humorn som vapen

Regionteater Väst: Fejkflickan och På ren svenska
ur Fejkflickan. Foto Lina Ikse

Visst blev det bedårande scenkonst av vår tid.  Regionteater Väst har förlöst ännu ett par pjäser på aktuella teman, denna gång könsidentitet och rasism. Och är det nu så illa som det stundom sägs att barn i allt större utsträckning mår dåligt kan säkert såväl föreställningen ”Fejkflickan” som ”På ren svenska” bistå med bränsle till förståelsen. Läs mer

Mästerlig spaning – Instämmer i hyllningskören

Orionteatern – På spaning efter den tid som flytt
Nina Jeppson De står där och trängs i min bokhylla, alla sju delarna av Marcel Prousts romansvit, 3.486 sidor På spaning efter den tid som flytt. Tanken att se en ensam skådespelare göra 155 minuters teater av detta digra verk blev mig oemotståndlig. Nina Jeppssons ensamshow på Orionteatern i Stockholm är i alla avseenden enastående fenomenal. Nyligen hänfördes jag av ett grekiskt gästspel i Göte Läs mer

Frida en höjdpunkt

Göteborgs Dans- och teaterfestival – Frida Ki Allo & Muyte Maker
Ur Frida Ki Allo

I ett 90 minuters multimedialt mästerverk bjöd skådespelaren Katarina Damvoglou med teatral kraft, värdig en grekisk aktör, på en utflykt genom den mexikanska konstnären Frida Kahlos dramatiska leverne i dialog med bildskaparen Robin Beer. Det är synd att behöva skriva att detta gästspel från Aten bara gavs en gång. Läs mer

Festival med fysisk dominans

Göteborgs internationella Dans- och Teaterfestival
Compagnie Diptyk

Kalas och festival är ord med förväntningar, särskilt i en stad som samtidigt firar sina 400 år. Sjukdom och inreseförbud har urholkat redan pandemianpassade program. I Bältesspännarparken lyckades ändå sex drivna hip hop-dansare skapa spänning och dynamik och Göteborgsoperans Hurricane får scengolvet att snurra ännu några föreställningar. Läs mer

Det den som måste synas måste (in)se

Henric Holmberg – Verksamhetsberättelser
Henric Holmberg foto Stefan Tell

Den underliggande nerven i Henric Holmbergs minutiösa undersökning av förutsättningarna för ett avancerat skådespeleri är uppmärksamheten på yrkets många fallgropar, inte minst de plågsamt självrannsakande frågorna: är jag en stor skådespelare, är jag känd, hur många huvudroller har jag haft…? Läs mer

Djärv satsning på Åstol
Stramt ödesdrama blev till bygdespel

Rosen på Tistelön – friluftsföreställning på Åstol
bild ur föreställningen

Friskt vågat hälften vunnet heter ordspråket. När den lilla bohuslänska ön Åstol skall etablera sig på teaterkartan är nog mer än så vunnet. För det gäller att också ha tumme med vädrets makter.  Av Ellen Mattsons dramatisering från 1996 av Emilie Flygare Carléns roman Rosen på Tistelön från 1842 har ett stramt ödesdrama blivit ett yvigt bygdespel med en del av den charm som ett amatörteatersällskap förmår åstadkomma med professionell ledning av regi och musik. Läs mer

Det som måste finnas, minnas –
Fia Adler Sandblads tredje föreställning om det förlorade moderskapet

ur föreställningen Aldrig glömd

Det är något som aldrig släpper taget, som inte skall släppa taget om man inte vill riskera bli cynisk. Efter föreställningen för jag ett långt samtal med Adler Sandblads man, som är psykolog, om födelsens dramatik och helandets gåtfulla förlopp. Hemma igen tänker jag på två filmer med islamsk anknytning jag nyligen sett: Mustang och Nawals hemlighet, båda med konvulsiva motsättningar mellan generationerna som utgångspunkt, där döttrarna desperat strävar efter frihet från århundraden av undergivenhet, förtryck och fördomar Läs mer

Vem är vem?

Skogen – Dinis Machado: Yellow Puzzle Horse
bild ur föreställningen

Nya föreställningen på Skogen Yellow Puzzle Horse handlar helt enkelt om ’hur det hänger ihop’. Hur mycket svamp blir jag en del av när jag äter upp en, i vilken utsträckning kan jag förstå mig själv som ett djur – eller varför inte en insekt? Läs mer