Välgjort och rörande om förälskelse och mod

Gothenburg English Theatre Studio, GEST – The P Word
The P Word

Ännu återstår ett fåtal tillfällen att se det senaste på Göteborgs engelskspråkiga teater GEST. Pjäsen The P Word handlar om homofobi och rasism, något som en stor del av världen nu (åter igen?) tycks allt mer utsatt för. Andelen länder med förbud mot homosexualitet tycks snarare öka än minska. Det är en prisbelönt rörande, både romantisk och spännande berättelse, spelad av två karismatiska skådespelare från London. Läs mer

Rolig, rörlig, vass symbolrik Bernarda

Göteborgs stadsteater – Bernardas Hus
Bernardas hus

Komik med förmåga att förstärka förtrycket. Att Lorcas Bernardas Hus kan framstå så löjeväckande mitt i tragiken blev en positiv överraskning vid mötet med Göteborgs Stadsteaters fräscha uppsättning. I en fantasirik scenografi med färgsymbolik, rotation och spegeleffekter och en regi som fått systrarna att släppa loss både fysiskt och verbalt har det blivit en riktig käftsmäll mot patriarkatet. Faktiskt. Marie Richardson i rollen som nybliven änka med fem ogifta döttrar i en tid av politiskt, religiöst och patriarkalt förtryck har det inte lätt, men hon skapar en både begriplig och varsam fusion av makt, traditionstvång och omsorg. Läs mer

Hyllade dramatiker i äldre mästares fotspår

Dramten, Stockholm – Skammen, Hippodromen Malmö – Flickan från landet i norr
Skammen, Dramate

Dramatenchefen Mattias Andersson har gjort pjäsen Skammen efter en film från 1968 av Ingmar Bergman om människans tillkortakommande i en krigssituation.  På Malmö Stadsteaters scen Hippodromen har den irländske dramatikern Conor McPehrson haft författaren Eugéne O´Neill som inspirationskälla  till  föreställningen  Flickan från Landet i Norr.  I en väv av låtar av Bob Dylan har skapats ett familjedrama med dialog mellan tal och sång om kärlek och en osäker tillvaro.  Två vitt skilda föreställningar i var sin dramatisk strömfåra. Läs mer

Rörande och rolig sagostund
med bitter bakgrund

Backa teater – Flickan och vildpäronen
Flickan och vildpäronen

Det ska en grekinna till att pånyttföda teatern lik sitt ursprung, den att återberätta historiska skeden i dramatisk form. I det här fallet handlar det om en följd av det osmanska rikets ”folkmord” på sin kristna befolkning. Skådespelaren Eleftheria Gerofoka är barnbarn av den tragiken men också dotter till en kvinna som förblivit ”analfabet” men ändå visar sig vara språkligt rik. Tillsammans går de på spaning efter en tid som flytt. Läs mer

Enkel och smärtsam skönhet i solokonsert –
i samtal med historisk horror i litteratur som minnesarbete

Göteborgsoperan – Entartete Musik
Kerstin Avenmo foto Mats Bäcker

Mest av allt är det starkt och ömtåligt glas man kommer att tänka på när man avnjuter Kerstin Avemos och Karin Holms väl genomförda konsert inom Göteborgsoperans serien av ’Stora Röster’ Grandi Voci. Avemos röst är dramatisk och fångande: tonerna tillåts ’spricka’ inbördes till en rad intressanta prisman, något att vila i och aktivt erfara på samma gång. Ett fåtal presentationer, sedan musik, framförandet ges ett lugn samtidigt som de dramatiska möjligheterna i materialet tas hundraprocentigt tillvara. Läs mer

En magikers avsked

Orionteatern – Stormen
Stormen Orionteatern

Det är inte bara Prospero i den som kommit att kallas Shakespeares avskedspjäs som bryter trollstaven som ett farväl från sin magikerroll. Också den högst levande teaterlegenden Peter Oskarson tycks ha gjort den rollen till sitt avsked till teatern. Om man får tro honom själv efter en av Orionteaterns föreställningar av just Stormen, som spelar ännu några dagar som något av ett familjeprojekt till minne av dockteaternestorn Michael Meschke, då merparten av rollerna görs av just dockor. Läs mer

Plågsam men enastående musikalisk fullträff

Göteborgsoperan – Peter Grimes
Peter Grimes

Den är inte bara stor till antalet, den är fullkomligt storslagen, Göteborgsoperans kör som har en så betydelsefull roll i Benjamin Brittens mästerverk Peter Grimes, som haft premiär i ny uppsättning på Göteborgsoperan. En lika plågsam som enastående föreställning, som inte precis gör det lätt att sympatisera med denne antihjälte, vars destruktiva karaktär Joachim Bäckström mycket tydligt tolkar. Det gör det också svårt att vilja förstå offerrollen Ellen, som Matilda Sterby så stolt ger uttryck för i framför allt en underskön aria i en av operans sorgligaste scener. Läs mer

Spökfest och dans I barnteatern

Teater Jaguar – Grand Hotell Spök, Regionteater Väst – Presenter
Teater Jaguar

Skratta bör man annars dör man! är ett talesätt från en gammal svartvit film, tror jag. Träffsäkert annars på en teaterpremiär som handlar om redan döda. För den som vill börja dagen med ett skratt eller åtminstone ett leende kan barnteatern vara ett bra mål. Det gäller dock i regel bara en publik i skolåldern. Om det nu inte råkar vara en lördag eller enstaka kväll. Teater Jaguar i Göteborg och Regionteater Väst Dans på gästspel på Uddevallascenen har nyligen roat mig med fantasifulla och tokroliga föreställningar var och en på sitt sätt. Båda med inslag av dans men på helt olika villkor.  För kan en nyskapad dans vara en lämplig present eller kan ett spökhotell säga något utöver att roa eller möjligen förbrylla? Läs mer

Mästerlig romanssång av unikt urval texter

Göteborgsoperan – Grandi voci, Julia Sporsén
Julia Sporsén

I Göteborgsoperans satsning på att ge några av sina fenomenala sångare en aftons egen tid med publiken stod sopranen Julia Sporsén senast på tur. Det skedde med ett överraskande urval av huvudsakligen franska och ryska dikter samt ett längre utdrag ur Bellinis opera Il Pirata. Det blev en klangrik och känsloladdad romanskonsert med en härligt flyhänt Henning Ruhe vid pianot och en strängkvintett som extra bonus. Näst på tur i serien Grandi voci står ännu en publikfavorit, Kerstin Avemo. Läs mer

Kaotisk scenkonst med starkt självförtroende

Folkteatern, Göteborg, stora scenen – Europa efter regnet
Europa efter regnet

Verklighet eller mardröm, det är frågan eller, som aviseras på en affisch i Folkteaterns foajé: Introvert flummeri utan förankring i samhället. Scenkonstkollektivet KonstAB går knappast från klarhet till klarhet. Snarare tvärtom. Vid tredje uppsättning jag ser av dem kan jag inte annat än att ge upp ens ett försök att förmedla någon sorts handling utifrån det kaos som utspelar sig i den nu aktuella. Utom möjligen ännu ett desperat försök att förnya scenkonsten. Läs mer