Körsång i ständig förvandling
Den 8 juli är det på dagen 100 år sedan Göteborgs botaniska trädgård invigdes som en del av stadens stora Jubileumsutställning 1923. Min senaste upplevelse av denna unika trädgård var under innevarande års längsta dags sista timmar i en guidad föreställning med trädgårdens olika områden som naturens egna scenografier av och med kören Rabalder. En tid därefter återser jag Göteborgs kammarkör med en repertoar som studsar mot målningarna i Bohusläns museums konsthall. Två säregna exempel på hur körmusik berikar sig och vise versa som medspelare i en befintlig rumslig kontext. Läs mer
En pånyttfödelse – av Evert Taube!
Det är inte gjort i en handvändning, att förvandla ett nationalhelgon, en legend som Evert Taube till ett oskrivet blad, där man på fri hand tecknar sin egen historia, fritt och frejdigt använder de sånger som blivit ’allas egendom’ till en ny berättelse om kvinnan och mannen och till sist även åstadkommer en reaktion som går som en chockvåg genom publiken. Läs mer
Besök i en situation, ett Requiem i förorten
Niklas Rydéns Requiem har redan recenserats i alba av Britt Nordberg, så denna text skall koncentreras omkring upplevelsen av att erfara detta sökande, känsliga verk i Biskopsgårdens kyrka, i en av de orter där våldet med jämna mellanrum exploderar, där en polis för inte så länge sedan sköts till döds under sin tjänsteutövning. Även hans minne äras av framförandet. Läs mer
Viva la Mamma – Donizetti på göteborgska
Åke Zetterström kröner sin långa karriär på Göteborgsoperan med en helgjuten tolkning av rollen som Agata i Donizettis metaopera Viva La Mamma. Galnare kunde den operan knappast ha blivit än i händerna på komediproffset Claes Eriksson, som flyttat handlingen till dagens Göteborg och parodierar lustfyllt den konstform han just debuterat i. Läs mer
Kärlek på mils avstånd – om det onåbara på film och i musikalisk poesi
Det finns filmer och det finns filmer. Mothering Sunday tillhör den senare kategorin, när den genom ett par sekunders extra fördröjning håller stämningen på halster i en scen eller en situation, får händelserna att vibrera av oro i en replik som
– Han är inte försenad. Det är bara lunch. Läs mer
Var och en tillsammans
Få sanningar har landat mera grundligt än den filosofen Simone Weil uttalat om gruppens oförmåga till kreativitet i egentlig mening. När hon särskiljer gruppen i förhållande till den enskilda, fokuserade individen, som i sin erövran av sanning och skönhet övervinner sig själv och blir till en del i det allmänna medvetandet, framstår detta som en absolut utsaga, omöjlig att vederlägga. Läs mer
Konsten att återvända
Varje gång jag har anledning att tala om vad det vill säga att skriva kritik, betonar jag vikten av, att undvika varje utlåtande huruvida något är ’bra eller dåligt’. Det skall man överlåta till åskådaren, lyssnaren, läsaren att ta ställning till utifrån egna förutsättningar. I annat fall gör man konstverket en otjänst. Läs mer