Till det oemotståndliga med Xavier Dolans filmer hör sättet han drar in åskådaren i sitt eget blodomlopp, genom vilket han sedan låter en snabb, förförisk, inte så lite självironisk och tokhumoristisk berättelse bubbla upp – här finns ingen självömkan eller tyck-synd-om-mig-nu-attityd, hur grymma de öden han skildrar än är, framför allt på det riktigt intima, känslomässiga planet. Läs mer
Det är ett känt konstaterande av danske filosofen Søren Kierkegaard, att ”livet måste levas framlänges men bara kan förstås baklänges”. Det kan mycket väl ha varit ett grundsynopsis för Roy Anderssons senaste film, Om det oändliga. Det är utan tvekan dess berättarstruktur. Den tar sin början i en Golgatavandring av i dag, där den vanligaste gubben i Sverige släpar ett jättekors uppför backen alltmedan han får utstå spott och spe och förtvivlat frågar sig, om och om igen: Läs mer
Av en ren slump – eller var det ödet? – kom jag att se Mike Nichols Carnal Knowledge i veckan, ett DVD-fynd jag lagt beslag på. Regissören ligger även bakom storverk som Vem är rädd för Virginia Woolf och Angels in Amerika (1966 och 2003) och den legendariska filmen säger väldigt mycket om den tid också Faces (liksom flera andra av John Cassavetes’ filmer) utspelar sig i, frigörelseåren under 60-talet och framåt, de moderna livsstilarnas genombrott, sammanfallande med diverse sammanbrott! Läs mer
En mer misslyckad visualisering av rymdskeppet Aniara än den i filmen med samma namn är svår att föreställa sig. Martinssons diktverk, som bärs av en skirhet i tanke, form och utförande bortom all beskrivning, så fullständigt profanerat genom att nitas fast i bilden av första bästa finlandsfärja. Läs mer
Det finns i Robert Musils ofullbordade romanverk Mannen utan egenskaper en centralgestalt vid namn Moosbrugger, som har mördat en ung flicka. I den identitetsupplösning som råder i det wienska samhälle före första världskriget dramat utspelar sig i (en isoleringscell där man tillåts skrika, som samtida satirikern Karl Kraus kallade staden) blir han en samlande punkt för den oändlighet av utsvävande resonemang, framtidsplaner och fantasier romanens övriga karaktärer hänger sig åt, med sina egna, vitt skilda syften i fokus. Läs mer
Det är inte alltid lätt att variera den numera flitigt använda nycirkusformen, men Cirque Eloize lyckas utomordentligt väl i en kärleksfull, känslosam händelseutveckling där country-sången är en viktig sammansvetsande länk. Full av humoristiska infall och spektakel håller truppen oss fångade i ett spel som är just så ekvilibristiskt som man förväntar att det skall vara. Läs mer
Alla famlar efter var sin förklaring till Hasses och Tages måttlösa popularitet i Jane Magnussons väldigt vackra film om komikerparet och deras inbördes vänskap. Man skyller på ’tiden’, ’Palme’ – eller välfärden. Det invandrarfria Sverige, som visserligen hade haft massor av invandrare allt sedan andra världskrigets slut men trots det ’hängde ihop’. Men ingenting duger riktigt som förklaringsmodell. Läs mer
