Kanske samtidens besvärligaste fråga är åldrandet. En grånande elefant som står där ensam i rummet och trampar, allt medan partyt oförtrutet fortsätter. För med statistisk säkerhet blir vi allt äldre och vår planet fylls av åldringar. Detta sker inte bara i det som vi traditionellt uppfattar som den rika delen av världen, utan även i utvecklingsländer där levnadsstandarden höjs, sjukvården blir allt bättre och medellivslängden ökar. Läs mer
Ett gammalt år är på väg ut, ett nytt på väg in. I skarven mellan gammalt och nytt uppstår osökt spekulationer och reflektioner om var vi står och vartåt det går, men också hopp om förbättring. För visst kan mycket bli bättre än under året. Läs mer
Läser man någonsin samma bok två gånger? Frågan kryper på mig en dag då jag sitter Kungliga bibliotekets läsesal och en blygrå skymning sänker sig över Humlegården utanför. Det är Augustprisutdelning senare på kvällen och jag har bestämt mig för att läsa några av de nominerade böckerna i vuxenkategorin. Av alla de nominerade böckerna får jag endast fram Isabelles Ståhls Just nu är är jag här, en roman som jag läste under någon av vårens bråda pollenstinna dagar. Läs mer
Under några sällsamma höstdagar gnager en fras i mig. ”Kulturkvinnan är Kulturmannens utmanare, fruktade kollega och ständiga skugga.” Frasen kommer från Ebba Witt-Brattströms (2017) senaste bok Kulturkvinnan och andra texter. Ur frasen lösgör sig frågor: måste det vara så? Alltså, oavsett om vi anser oss vara fullfjädrade kulturmän eller kulturkvinnor, måste vi se det andra könet som en utmanare och ett hot? Beror inte den mentala uppdelning av medspelare och motspelare i våra liv på så mycket annat? Och var går gränsen för att vara kulturmannaskapet? Läs mer
