Under de senaste 10 åren har scenkonstinstitutionerna drabbats hårt av att scenkonstområdet dras med ett pensionssystem som är dyrt, orättvist och innebär stora, oförutsägbara kostnader för teatrarna. Höga pensionspremier, ibland lika höga som lönen, betalas in till frilansande dansare, sångare och musiker som aldrig kommer dessa till del, då de sällan har en fast anställning när de går i pension. Pensionspremierna tär på de statliga och regionala kulturanslagen till scenkonstinstitutionerna, men är inte till glädje för scenkonsten eller dess utövare. Läs mer