Inte bara det korta berättandets mästare
Nobelpristagaren Alice Munros litterära ryktbarhet baseras helt på hennes novellistik, hon betraktas som den kanske främsta bland samtida författare när det handlar om kortprosans koncentrerade form. Men hon har skrivit en roman, den utkom redan 1971 i hennes hemland Kanada, och har först nu översatts till svenska. Bättre sent än aldrig måste man säga, för Kvinnors liv är en lysande roman. Läs mer
För lite förtroende för läsarens förmåga
Det kan sägas med en gång; jag ingår inte i den digra skara som läst och hyllat pseudonymen Elena Ferrantes romankvartett om Lila och Elena och deras vänskap. Jag läste åttio – hundra sidor av den första delen men kände att jag inte hade tillräckligt med lust eller nyfikenhet på ytterligare hundratalet sidor, och sedan tre böcker till. Läs mer
Detaljrikt och heltäckande om Moberg
Den första heltäckande biografin över författaren Vilhelm Mobergs liv är en tegelsten på över 700 sidor. Men den kändes inte tung att ta sig igenom för språket flyter stilistiskt skönt och skickligt och man får bokstavligen veta allt, vad jag förstår, av väsentlighet och mer därtill om denna Sveriges mest lästa och älskade författare under 1900-talet. Läs mer
Episkt och storslaget om Troja
Individ och samhälle i samma bok – Freud och Marx
Det finns tecken på att den nyliberala strömning som under de senaste decennierna dominerat politiken håller på att brytas. De växande förmögenhetsskillnaderna, de alltmer hotande miljöproblemen, de växande konflikterna inom världshandeln och terrorismen visar att den thatcheristiska tesen om att det inte finns något sådant som ett samhälle, bara individer, verkar helt dysfunktionell Läs mer
Förenklat om självhjälp
Relationsdriven deckare
Utan tilltro till ett bättre liv
”Vart ska man gå när man inte har någonstans att ta vägen?”
Det är infernaliskt mörkt och ödesmättat som ett grekiskt drama, och det är stundvis så smärtsamt att läsa att jag emellanåt får lägga ifrån mig boken en stund. Måste få möjlighet att andas ren luft i den tunga samvaron med trasighetens änglar. Jag läste hundratrettio sidor första dagen, och det var för mycket. Jag kände att språkets och berättelsens väldiga laddning oroväckande började tunnas ut. Men dagen efter var det som att börja om från början. Läs mer
Sökandet efter någonting förmodat bättre
Geir Gulliksen framstår mer och mer som relationsromanens okrönte mästare. För tre år sedan kom hans Berättelse om ett äktenskap, som blev en stor läsarframgång och nominerades till Nordiska rådets litteraturpris. Där skildrades ett äktenskap under upplösning, men det var särskilt den skicklighet med vilken Gulliksen förmådde ge uttryck åt alla de komplicerade känslor en sådan situation kan ge upphov till som utmärkte den. Läs mer