Det här är en novellsamling om människor på skav mot tillvaron, står det på baksidan av Annika Norlins skönlitterära debut. Och visst lockar det till både skratt och gråt när man läser de åtta novellerna som är såväl dråpliga som humoristiska. Hennes formuleringsförmåga är kanske det jag tycker bäst om. Läs mer
Med romanen Jungfrustigen anknyter Philip Teir till det klassiska litterära tema som handlar om otrohet och dess kapacitet att destabilisera inte bara det enskilda äktenskapet utan också den samhällsordning som vilar på föreställningen om familjen som den sociala kontinuitetens och individuella utvecklingens kärna. Läs mer
Att följa upp en skandalomsusad bästsäljare är inte lätt. Men med Lärarinnans sång gör den norska författaren Vigdis Hjorth ett ärligt och annorlunda försök. För om den tidigare turbulenta succéromanen – Arv och miljö – kretsade kring en infekterad arvs- och familjekonflikt, placerad mitt i autofiktionens blödande och bultande epicentrum, utspelar sig uppföljaren i en mer individcentrerad sfär. Läs mer
Den vietnamesisk-amerikanske författaren Ocean Vuong debuterade för tre år sedan med diktsamlingen Natthimmel med kulhål, där ärren efter Vietnamkriget i de överlevandes själar gick i dagen. En av dessa var hans mor, som han nu riktar sig till i sin första roman, En stund är vi vackra på jorden. Läs mer
För runt hundra år sedan, började mänskligheten bygga tre riktigt stora saker; den industriella civilisationen, demokratin och vår egen undergång i form av en förestående klimatkatastrof. De två första har vi ur ett globalt perspektiv inte varit så framgångsrika med att få till, men den sista vill jag påstå har varit en framgångssaga, om än inte en trevlig sådan och huruvida den kommer med ett lyckligt slut tillåter jag mig att tvivla på. Läs mer
Med I lågor befäster Naomi Klein sin ställning som ledande röst för en samhällsförändring där beroendet av fossila bränslen upphör samtidigt som en på humanitära och demokratiska grunder baserad global civilisation tar form. Läs mer
Nej, han dödade inte min syster. Nej, hon var inte Guds bästa barn alla gånger. Men hon förtjänar fortfarande respekt som den människa hon var och hon förtjänade att bli behandlad som en människa. Så skriver Marie Nilsson Lind i första kapitlet i denna bok om sin syster Josefin Nilsson som gick bort i februari 2016 endast 46 år gammal. Läs mer
Två veteraner i svensk kulturpolitik har nyligen utkommit med en bok om just denna politik. De ene av de två är Carl-Johan Kleberg, som från 1959 och nästan 40 år framåt arbetat i olika befattningar i den svenska kulturpolitikens administrativa centrum. Den andre är Torbjörn Forsell, som från 1964 till början av 1980-talet innehade olika chefspositioner i Statens kulturråd. Deras gemensamma förråd av kunskaper, insikter och minnen går knappast att övertrumfa. Läs mer
Det har ofta sagts att ett kammarspel kräver ett slutet rum. En miljö som laddar klaustrofobiska känslor. I Marie Auberts kortroman Vuxna människor blir sommarstugan ett sådant rum. Därtill en ges stark dos norsk nutid, medelklass med outtalade och olösta familjekonflikter. Och alkohol som dramaturgiskt raketbränsle. Läs mer
Idén med denna bok var att dokumentera en tid då GP liknade ett självspelande piano, skriver Lars Dimming i förordet.
Och flera av de tidigare anställda beskriver med rosiga minnen sin tid på tidningen, då de hade en extra månadslön och när de bjöds på kaffe och mandelskorpor på redaktionen varje kväll.
Men några forna anställda är hårda i sina omdömen om ledningens svek. Läs mer