En roman om ett samtal, eller snarare om en slags nattlig bearbetning av ett samtal. Det är ett både märkligt och intressant uppslag, men blir det därför automatiskt en bra roman av det? Det är vad jag frågar mig efter att ha läst César Airas, Samtalen (2006), som utkommit på Tranan tillsammans med en annan tunn roman, Margarita (ett minne,) från 2012, båda galant översatta av Lina Wolff. Läs mer
Det hela utspelar sig 1957 och börjar med att en ung man, i jag-form, berättar om sina våndor inför en kommande flytt hemifrån, från den lilla staden (Coronel) Pringles till den stora staden Buenos Aires. Han ville åka till huvudstaden inte enbart för att studera och ”börja leva” utan också för att få ta del av storstadens konstnärliga och kulturella utbud. Författaren, eller den unge mannen, vräker på med den för tonåringens lika berömda som överdrivna känslouttryck. Alla känslor är grandiosa, glädjen såväl som ilskan och sorgen. Här är det dock mest rädslan och oron för hur det ska gå där borta som drabbar honom. Större delen av dagen sitter han och läser. Läs mer
”observera detta ögonblick
– hur det skälver -”
En militärregim tar makten, en dockteater häcklar och härmar soldaterna. De svarar med att skjuta pojken Petja som inte kan låta bli att fnittra vid föreställningen. Kroppen blir länge liggande på gatan. En revolt inleds och militären reagerar direkt med arresteringar och värre saker än så
”Vårt land vaknade upp nästa morgon och vägrade att höra soldaterna.
Vi vägrade i Petjas namn.” Läs mer
Den gången, för mycket länge sedan nu, var det ytterligt smärtsamt för Lena Nyman att se sig omtalad som ’ointelligent kropp’ av en tung författare av Artur Lundkvists typ. Frågan i dag ställer sig snarare varför han över huvud taget kände det angeläget att formulera sig om Lena Nyman, skådespelerska i ett par filmer av Vilgot Sjöman, det var väl ändå något som låg i periferin av hans huvudsakliga intresseområden? Samtidigt säger det något om vidden av hennes genomslagskraft. Läs mer
Johan Ripås var under flera år SVT:s korrespondent i Afrika, kunnig, trovärdig och uppskattad. Under en period har han varit tillbaka i Sverige och bland annat varit programledare för Utrikesbyrån, där aktuella utrikespolitiska frågor penetrerats. Nu har han återvänt till Afrika, och har tydligen tänkt sig att vid sidan om journalistiken bygga en karriär som kriminallitterär författare. Sönderland är den första boken i en planerad serie med polisen Nora Wagner som huvudperson. Läs mer
Den underliggande nerven i Henric Holmbergs minutiösa undersökning av förutsättningarna för ett avancerat skådespeleri är uppmärksamheten på yrkets många fallgropar, inte minst de plågsamt självrannsakande frågorna: är jag en stor skådespelare, är jag känd, hur många huvudroller har jag haft…? Läs mer
Evidensbaserade metoder har kommit att bli svaret på mesta av samtidens problem. Och visst ska det vara evidensbaserat, även om vetenskapen snarare sysslar med sannolikheter än sanningar. Detta visade sig inte minst under det första fasen av covid-19 då flertalet professorer och andra experter fyllde offentligheten med prognosticerande smittspridningskurvor och modeller som sedan har slog kraftigt fel. Utgången av sjukdomen är fortfarande oviss, så nog kan vi med viss ödmjukhet konstatera att vetenskapen är det bästa vi har, men dess underlag och utfästelser ger sannolikheter mer än sanningar. Läs mer
Det dräller inte av sakprosa om naturvetenskap skrivna av svenska författare, framför allt inte om fysik. Desto roligare att en debutant ger sig i kast med fysikens förunderligheter. Julia Ravinis har förvisso medverkat som skribent i kulturtidskriften Glänta med artiklar, men nu debuterar hon med sin första bok. Läs mer
Medan den kungliga livrustkammaren ännu fanns på Nordiska Museet och inte på slottet hade man där framför Karl XII:s leriga uniform och tvärtåiga stövlar lagt hans värja. I Tyrannens tid visar Magnus Västerbro fram det folkliga armodet och sorgen bakom myterna om Karl XII:s heroiska krig. Läs mer
