Någonting som utmärker nyare skönlitteratur är att platsen, miljön där handlingen utspelas, inte ägnas särskilt ingående skildringar. I en tid där det mer och mer ingår i livsmönstret att resa runt en del i världen, och där massmedierna på en massa olika vis gör skådeplatser för alla möjliga skeenden synliga och identifierbara har den omsorgsfulla beskrivningen av t ex en stad förlorat i värde. Läs mer
En ny bok har givits ut av den humanistiska enmansfakulteten Sven Lindqvist. Den här gången är det fråga om essäer som mest uppstått kring huvudfårorna i större bokprojekt som Utrota varenda jävel!, Nu dog du och Terra Nullius. Ett centralt inslag i dessa verk är utforskandet av en europeisk idévärld, som genom sina värderingar och sin människosyn kunde legitimera kolonialismen och med den utplundringen av andra kontinenter och massmorden på befolkningarna där. Läs mer
Det finns vissa element som ständigt återkommer i Paul Austers författarskap. Som läsare känner man lätt igen sig i hans värld. Det brukar finnas en udda huvudperson som inte riktigt är huvudperson. Om jag inte minns helt fel är det alltid en man. Slumpen spelar alltid en stor roll och det finns alltid böcker med på ett hörn. Hans historier brukar också, som kinesiska askar alltid innehålla fler berättelser. Så även denna roman. Den är dock lättsammare än vanligt. Nästan trallvänlig i sin lättlästhet om metaforen tillåts. Läs mer
Georg Klein bjuder åtminstone mig både motstånd och samtidigt viss fascination. Tonarten är högtravande, men motsatsen vore möjligen värre. Jag erinrar mig ett möte med Tore Scherstén, som tidigare har varit sekreterare i Medicinska forskningsrådet. Han beklagade sig över att medicinska forskare ägnade väldigt lite tid åt annat än den medicinska professionen. Forskningens villkor gör att detta engagemang stryper andra intressen. Läs mer
Vår mest extrema surrealist, poeten Stefan Hammarén slår åter till, nu slutförs hans romantrilogi med På burklös mark, efter Med en burk soppa och Konservöppnare bok. Det är fråga om romaner inte ämnade för någon vanlig läsning. Läs mer
Det känns litet snopet att Hanne Vibeke Holst censureras redan i bokens titel. På danska heter den Da jeg blev vred, och när jag läser vad hon skrivit känns den titeln mycket bättre. Boken handlar nämligen om vrede, om vredens energi, om viljan att kämpa mot förtryck, orättvisor och allt det kvinnor i världen dagligen blir utsatta för bara för att de råkar vara kvinnor. Läs mer
”Myternas historia”, intressant tänkte jag. Eftersom jag inte är speciellt insatt i området så kunde det ju passa mig bra, alltid givande att lära sig något nytt. Läs mer
Ken Follett är en minst sagt driven skribent. Denna gång har han åstadkommit en thriller av klassisk typ där inga ingredienser saknas. Anslaget är häftigt; en man hittas halvrutten efter att ha blivit smittad av ett dödligt virus från Oxenford Medical vars laboratorium ligger i ett avsides beläget skotskt slott. Hur har viruset kommit ut genom det hermetiska säkerhetssystem där Antonia/Toni Gallo är säkerhetschef? Läs mer
I början av Peter Englunds och Kristian Petris bok Jag skall dundra finns en förteckning över de personer som förekommer i handlingen. Denna förteckning kallas Dramatis Personæ. Jag antar att latinet ska ge någon slags tidsfärg, men det känns onödigt, lite larvigt pompöst, en påklistrad tidsetikett, som i mina ögon vittnar om bristande tilltro till den egna förmågan att skapa en litterär text som griper genom gestaltning och narrativ struktur. Läs mer
Om sin ungdoms äventyr i Istanbul har C-J Charpentier på ett stilistiskt elegant och närapå mystiskt thrillerartat sätt skrivit. Tiden är våren 1967, bomberna faller över Vietnam, han sticker ifrån lumpen i Sverige, löser ut sitt morsarv och löser enkel biljett. Det han ska komma att uppleva förändrar både honom och världen på sikt. Läs mer