Lyhört i humor och sorg
Quynh Tran – Skugga och svalka
Korta skruvade historier
Agota Kristof – Det kan kvitta
Det här är fjärde översättningen på några få år, efter ”Trilogin”, memoaren Analfabeten, och kortromanen I går. Den här gången en novellsamling, om nu novell är rätt beteckning på de kortkorta minihistorierna. Ofta inte mer än ett par sidor, den längsta på drygt sju. Man känner igen Agota Kristofs stil och ton, men långa stunder ändå inte. Det kan nog bero på att det till stor del rör sig om väldigt skruvade texter, och ska man berätta något på en och en halv sida gäller det att sätta igång direkt. Risken är att det tar slut innan man kommit in i historien, som man kanske får försöka tänka sig vidare själv. Det blir nästan lite som att läsa dikter emellanåt. Läs mer
Skarpa iakttagelser om rasismen
Toni Morrison - De andra
Toni Morrisons ansikte i profil på framsidans foto och jag tänker; en titan, en amason. Så grandios, en person som vet vad hon kan och vill och knappast någon man lallar med. Det är känslan jag får. Och hon tycks ha att brås på, på första sidan berättar hon om sin mormors mor i en häftig bild
”Denna majestätiskhet framgick tydligt när hon steg in i ett rum och det hände något som jag aldrig förut hade upplevt: utan att ha blivit uppmanade till det reste sig alla män upp.” Läs mer
Oväntad nobelpristagare vidgar Afrikas gränser
Abdulrazak Gurnah – Paradiset + Den sista gåvan
För en tid sedan tiltade Theodor Kallifatides den mysiga stämningen i SVT:s litteraturprogram Babel när han om den bok han läst av Nobelpristagaren Abdulrazak Gurnah torrt konstaterade att den inte varit någon läsupplevelse. Själv hörde jag till de många som trott sig vara hyfsat litterärt bevandrade, men nu fick trängas bakom skämskudden för att vi inte ens hört talas om Gurnah, och givetvis än mindre läst honom. Läs mer
Short Cuts-liknande berättelser om migration
Helon Habila – Resenärer
”Om man håller sina minnen vid liv så behöver ingenting dö.”
I Sverige verkar en mycket stor del av alla partiers politik numera handla om invandring, med allt vad det för med sig. Vi pratar om svarta och bruna människor, beroende på mörkheten i hyn, och vi pratar ”vithetsnorm” och om rasism. Så på ett plan kan man förstå att det här med migration är laddat. Men en annan aspekt är betydligt märkligare; att många människor, födda och uppväxta i Sverige precis lika mycket som vilken ”ursvensk” som helst, trots det fortfarande kallas ”invandrare” efter två eller tre generationer. Läs mer
Slitna byxor på antisemitismens långbänk
Ola Larsmo – Tio lektioner i svensk historia
Betraktelse över Sverige i identitetskris
Stina Oscarson – Det perfekta plåstret
En inre resa i flera plan
Kjell Johansson – Dåligt folk
Kjell Johanssons ”Dåligt folk” är både en spännande uppväxtskildring och en betraktelse över hur människor kan gå vilse i sina egna livslögner. Det börjar med att den pensionerade skolvaktmästaren David blir uppringd av skolans rektor, som undrar om han kan rycka in på jobbet eftersom hans efterträdare på tjänsten blivit sjuk. Läs mer
Uppfriskande om den svenska självbilden
Per Wirtén – Mitt hemland. Ett utanförskapsområde
Betraktelser från en av dem som servar oss
Lina Arvidsson – Vänligen bygg inga berg
Vi har alla sett dem, vi har alla mött dem, de finns i alla former och kön och etniciteter och är vanligen mellan arton och sextiosju års ålder. Vad svamlar jag om? Jo, om kassapersonalen, de som sitter i en snabbköpskassa eller liknande och tar betalt, men som också arbetar som psykologer och sociologer, jourhavande medmänniska och stödperson, för att bara räkna upp det jag i hast kommer på. De gör och är så mycket som vi som handlar en liter mjölk och ett par äpplen sällan eller aldrig tänker på eller är medvetna om. Läs mer