Läskig och lite svårläst men läsvärd
Den här boken handlar om Noas ark, om hur det var att vara på båten när dom såg sina släktingar och sina vänner drunkna. Läs mer
En svensk teaterhistoria utges inte varje dag och det nya trebandsverket är mer än välkommet. Jag har inte läst de första två delarna, men den sista delens 505 mastiga sidor är nog för att imponera på mig. Läs mer
”Övertrycket måste ut. Allt måste skrivas upp på samvetets svarta tavla” står på sidan 358 i Ulf Lundells senaste roman ”Vädermannen” – den elfte sedan debuten med ”Jack” 1976.
Jag tolkar dessa ord som en programförklaring för hans sätt att skriva. Den böljande prosan – numera förkortade uttryck ibland, som vore det dagboksanteckningar – och de långa meningarna – som att surfa på en jättevåg, skrev en kritiker en gång – samt skildringarna av stormar, regn, väderomslag och naturens skiftningar – gör att man som läsare mycket väl kan fås att tro att alltihop är en besvärjelsebön som måste ut. Läs mer
Det är i år trettio år sedan den palestinsk-amerikanske litteraturvetaren Edward Saïd gav ut sin Orientalism, en bok som kom att få stor och bestående betydelse för hur den begreppsliggör och beskriver ett för västerländsk kolonialism och imperialism grundläggande förhållningssätt till de människor som fanns i länderna som kolonialiserades och tvingades in i imperier, där de plundrades på sina tillgångar och makt- och intressepolitiskt underordnades kolonialmakterna. Läs mer
Varför skriver man en självbiografi? För att hitta sanningen om sig själv? För att få en anledninng att gå tillbaka? Eller helt enkelt bara för att ha kontroll av bilden av den egna personen. Läs mer
Första boken blev hyllad. En stor kritikersuccé som också sålde bra. Nästa Stieg Larsson sas det till och med. Själv var jag inte alls förtjust. Nu har uppföljaren kommit. Den svåra nummer två. Den som bekräftar eller avfärdar ett författarskap. Så jag tänkte att kanske hade jag fel och de andra rätt. Kallentoft fick en chans till. Läs mer
Att skriva ordboksrecensioner ger i allmänhet inte så många möjligheter till snabbkritik, till skillnad av väderhäftig kritik som kunde riktas in på eviga detaljer, men i det korta med sitt huvudspår språk och billig poäng av antingen utförlig eller icke av tillräckligt utförlig bok, har däri med det rätt få saker att ta fasta på, men helt klart att den här är ordboken under redaktion Mona Wiman inte överhövdan fyller alltför väl kraven på en utförlig etymologisk ordbok, absolut ingen man blir alltför lyrisk över överhuvudtaget. Läs mer
Mumiens blod börjar med en ensam patient i ett ödsligt dårhus, klipp till snabbpresentation av den tre meter långa björnen Theo som just kommer hem till lägenheten med nya ockulta böcker (rätt deppig, dom nya böckerna kommer nog inte att förvandla honom tillbaka till människa dom heller), klipp till ytterligare en ensam man som går ner i källaren för att hämta sylt men naturligtvis råkar väldigt illa ut. I rask takt kastas vi in i ett mördarmysterium med övernaturliga inslag. Läs mer
Det är med enorma förväntningar jag sätter mig ned med Kyckling i Plommon, Marjane Satrapis tredje titel. Hennes fantastiska debut, Persepolis, om hennes uppväxt i Iran och om Irans moderna historia, är helt enkelt svår att toppa. Därför blev jag en aning besviken när Broderier kom häromåret, det kändes på något sätt som extramaterialet till Persepolis, det som så att säga blev över i klippningen. Läs mer
När man, som jag, vilket jag har betonat i en tidigare recension, under flera år varit mycket intresserad av det läkemedelsindustriella komplexet kan man inte motstå möjligheten att läsa och kanske också recensera varje nyutkommen bok om området, som nu den senaste, John Virapens bok ”Piller och Profiter”. Den är som Ingrid Carlbergs bok ”Pillret” (2008) fast tvärtom så att säga. Läs mer