Lågmäld berättelse

Jag upptäckte Haruki Murakami nyligen när jag fascinerad läste hans roman Norwegian wood. Därför var mina förväntningar på hans nya roman Sputnik älskling lite osunt höga. Den nya romanen har till viss del ingredienser som påminner om Norwegian wood. En pianist slutat med sitt pianospel efter en traumatisk händelse, förälskelse, lesbisk kärlek och referenser till musik. Murakamis stillsamma och fragmentariska sätt att berätta är också detsamma i den nya romanen och fungerar som balsam för en stressad själ. Men även om Sputnik älskling består av liknande ingredienser så är det en enastående roman. Läs mer

Som en riktig utlandssemester

Min julsemester blev perfekt, precis som jag önskade. Minimal restid, se saker jag aldrig sett förut. Minsta kaffekopp sken i ett annat ljus när jag kom hem. Vart var det jag for? Inåt. – Jag läste Döda paret och deras ”vänner”. Inget bagage kom bort. Läs mer

Guantanamo – vittnesmål inifrån fängelset

Barack Obamas första åtgärd som nyinstallerad president blev som bekant att besluta om avveckling av det beryktade fånglägret i Guantanamobukten på Kuba, det som i dagligt tal benämns Gitmo, och där USA sedan 2001 internerat människor som ansetts vara ”illegala stridande” på det besynnerliga nyspråk som Bush-administrationen konstruerade för att rättfärdiggöra de rättsvidriga åtgärder som vidtogs i det krig mot terrorismen som proklamerades efter attackerna mot World Trade Center och Pentagon den för alltid i historieböckerna inskrivna skickelsedigra dagen som kallas nine-eleven. Läs mer

Innan kraftkarlarna blev tyngdlyftare

Berättelser om svenska kraftkarlar vid decennierna runt förra sekelskiftet, kan det vara av intresse? Varför inte. Speciellt om det sätts in i ett sammanhang. Läs mer

Minnen utan paus

skyttegravar, lera, döda ögon, döda vänner- ”Den röda himlen” är boken om en fasa som fastnat, som inte kan släppas; soldaters minnen av ett första världskrig som aldrig tar slut i deras huvuden; minnena är allt, är boken, i en evighetslång mening utan förskoning Läs mer

Il Duce, en man med makten som drivkraft

Han älskade makten för maktens skull.
Men han hade också författardrömmar, var språkkunnig och kulturellt bildad.
Och från början var han socialist. Läs mer

Ej världens ondaste man

Stefan Whilde är mig uttryckligt författaren som imponerar, så mycket författare är att han gör det från ämne till ämne, alltså imponerar, oavsett framställning (alster) lyckas, inte behöver man ens infinna sig om något samtycke med honom för att dras med i hans belysningar. Läs mer

Kan det fula vara vackert?

Fyndet av den fylliga Venus från Willendorf firar jubileum i år, 2008. Det är hundra år sedan hon grävdes fram i Österrike och fick namnet Venus, kanske mest på skämt eftersom hon knappast motsvarade den traditionella uppfattningen av kärlekens och skönhetens gudinna. Läs mer

En uppväxt i klassklyftan

Gustav Öberg föddes 1926 i USA. Hans föräldrar var senkomna emigranter och de lysande utsikter som kunde förespeglas åtminstone ett antal av dem som kommit tidigare var inte längre för handen. Tvärtom kom i stället tjugotalets ekonomiska depression och höga arbetslöshet. Läs mer

En svensk teoretiker minns tillbaka

Sven-Eric Liedman, som under mitt liv hunnit bli en institution, giganten inom svensk idé- och lärdomshistoria, har gett ut sina memoarer. Jag brukar inte läsa memoarer och har alltid undrat varför man skriver sådana. Läs mer