Nyligen recenserade jag Jan Henrik Swahns Mitt liv som roman, och markerade en möjlig trend i manligt memoarskrivande. Nu har turen kommit till den portugisiske nobelpristagaren José Saramago och hans Små minnen, som utkommit på Wahlström&Widstrand i Hans Berggrens fläckfria översättning. Det handlar dock inte om regelrätta memoarer utan håller sig enbart till hans yngre år. Läs mer
Banglatown är en roman (inte en sann historia, det står i början) om en 23 årig svensk tjej som flyttar till östra London, Banglatown, för att studera psykologi. Hon flyttar sedan vidare i London från det ena boendet till det andra. Hennes pojkvän kommer över, det går åt skogen, det supes lite, det knarkas lite. Banglatown är en klassisk utvecklingsroman – som serie. Läs mer
På 1950-talet berättade vår fröken för oss om hur människor, som levde för flera hundra år sen, trodde på alla möjliga farliga väsen, troll, häxor, huldror och hur man trodde att sjukdomar orsakades av onda dunster. ”Och tänk”, tillade hon, ”så bra vi har det som lever i en modern tid och inte behöver vara rädda för allt möjligt för att vi har kunskaper idag”. Läs mer
Påfallande många av de romaner som räknas till världslitteraturens bästa är inte alls helgjutna litterära verk utan har uppenbara brister i t.ex karaktärsteckning och komposition. Det slut på Röda rummet som Strindberg yxade till är verkligen visset, och den kanske mest intensiva och mångfacetterade roman som skrivits, Dostojevskijs Brott och straff, är ibland ganska så knagglig i både språk och struktur. Läs mer
Huntingtons sjukdom (förr danssjuka) är dominant ärftlig med skada i en enda gen. Risken att få den är 50 procent om ena föräldern har den. Vid de stora folksjukdomarna är ärftlighetens betydelse mycket mer relativ. Läs mer
Seize the day, lyder en av våra dagars slagord. Fånga dagen. Varför vänta med framtiden tills imorgon när vi kan få den idag? Men det finns även andra saker som är viktiga att fånga – exempelvis platsens själ. Nu finns en handbok om hur man gör det. Läs mer
Kristian Lundberg har skrivit ett antal böcker, både prosa och poesi. För diktsamlingen Job nominerades han till Augustpriset och för romanen Yarden fick han Ivar Lo-Johanssons personliga pris.
Och allt skall vara kärlek är en fristående fortsättning på hans tidigare roman Yarden. Det går utmärkt att börja läsa Och allt skall vara kärlek, själv blev jag så nyfiken på att få veta mer att jag direkt efter den började läsa Yarden. Läs mer
”Sådan var ju min natur: att längta efter en annan plats.”
Ett mer passande citat kan man nog knappast hitta.
En man ung och något äldre ständigt på väg, till eller ifrån något. En Herul, en Vandrare och Resande jäktar omkring på boksidorna. Det är vemodigt, smärtsamt självutlämnande såväl som spännande och stundvis farsartat roligt. Som när Jan Henrik, som jag-berättaren heter, blir omcyklad av en sjuttioårig dam och blir förnärmad i sin skrala manlighet. Han tar sats och kommer förbi kvinnan, som dock svarar på attacken. Det slutar med att han fuskgenar rakt över en rondell, men den gamla damen kommer trots det i kapp och ”vinner”. Läs mer
Under hela historien fram till 1900 växte mänskligheten till 2,4 miljarder. Nu är den sju miljarder och 2050 kommer den sannolikt att vara nära tio miljarder. Kontakterna över jordklotet, liksom trängseln och därmed smittorisken, ökar hela tiden. I de fattigaste länderna lever människorna närmast frigående tamdjur som utväxlar smittämnen med sina vilda artfränder. Läs mer
En familjespillra bestående av tre syskon söker tillflykt i ett fallfärdigt hus. En revolution har ägt rum. Om det är en konkret revolution eller något symboliskt låter jag vara osagt, så också om husets allegoriska kvaliteter. Det är dock ganska enkelt att tänka Iran, eftersom författaren är född där. Den författare som här debuterar med diktsamlingen Om månen alls syntes, och heter Khashayar Naderehvandi. Han föddes 1981 och kom till Sverige sex år senare. Naderehvandi har studerat klassisk grekiska, neuropsykologi och filosofi, och dessutom gått Litterär gestaltning. Läs mer