Hur följer man upp romanerna Vinterkriget och Jungfrustigen, två romaner om medelklasspar som skiljer sig, träffar en ny och försöker att få ihop familjepusslet? Tyckte verkligen om dessa två romaner med självbiografiskt innehåll. Nu ger sig Philip Teir i kast med sin ungdom i Eftermiddag i augusti. Läs mer
Det purfärska svenska förlaget RAND öppnar sin utgivning med en riktig godbit. En stark roman med smakfullt omslag och en författare som väcker intresse, trots att han inte publicerat sig på svenska sedan 1954. Alfred Hayes är mest känd som textförfattare till låten Joe Hill, insjungen av bland andra Joan Baez och Paul Robeson, vars text är en dikt som Hayes publicerade på 1930-talet, eller som manusförfattare till klassikern Cykeltjuven och många andra omtalade filmer och teveserier. Läs mer
Kanske är grundfrågan; vad är ett hem? Svaret skiftar säkert beroende på vem man frågar, men jag gissar att det för de allra flesta är något av stor vikt. Att människor av olika anledningar flyttat från ett land och dess kultur till ett annat ofta känner ett ”mellanförskap” är känt; man är inte fullt ut hemma vare sig där man nu bor eller i sitt födelseland. Många flyttar tillbaka till hemlandet efter ett antal år, men mycket är sig olikt, man känner inte igen sig. Man riskerar även att tappa sitt modersmål utan vardaglig kontakt med det, och att lära ett nytt språk i vuxen ålder är inte helt lätt. Läs mer
Jag läste med stor behållning Therese Bohmans Aftonland och, inte minst, succéromanen Andromeda från häromåret. Båda drevs av hur mångbottnade karaktärer fick sin komplexitet gradvis utvecklad i en stillsam men intrikat berättelse med massor av undertext och glimrande skildringar av såväl geografiska som sociala miljöer. Det senare återkommer i Sanningsberget, men annars är detta en annorlunda roman. Läs mer
”… jag visste inte vad jag gjorde fast jag planerade det …”
Man tänker på de gamla grekiska dramerna, eller något som hände på Romartiden bland galna kejsare. Det är som en saga, och ändå är det en groteskt realistisk verklighet som hänt i just verkligheten, även om man inte fattar eller vill att det ska vara sant. Läs mer
Vill först bara säga att jag från början inte tänkt mig en recension på den här romanen, Sara Stridsbergs Farväl till Panic Beach, och har följaktligen inte gjort några anteckningar. Men jag kunde inte låta bli att ändå skriva om den.
Det är en oceanisk text, som Stilla havet böljar den sig i associativa vågor och tar aldrig slut. Den flyter ut och över alla bräddar, tar sig in i själsliga skrymslen och annat mörker, är mycket vacker och outsägligt sorgsen. Läs mer
Den här medryckande, tragiska berättelsen är en allegorisk skröna som blandar den historiska bildningsromanens form med inslag av romantikens litterära skräckgenre (tänk Poe, tänk Mary Shelley). Tänkaren, vars namn läsaren aldrig lär känna, berättar sitt livs historia på ett språk som med Schiefauers skickliga penna blandar krönikans redogörande stil med en, om uttrycket tillåts, återhållet frustande prosa som berättarglatt peppras av pregnanta liknelser och skildringar. Läs mer
Trots att jag är en fullblodsateist tröttnar jag aldrig på att ta del av berättelser från de religiösa böckerna, men jag föredrar omarbetade versioner framför originaltexterna. Michel Tournier använde en rad karaktärer och myter från Bibeln, de om Edens lustgård, om Kain och Abel, och om de tre vise männen, Marianne Fredriksson skrev sin trilogi om Paradisets barn, och Colm Tóibín om Jesumodern Maria, Pär Lagerkvist berättade om Barabbas, för att nämna några jag läst med stor behållning. Läs mer
