Det brukar heta att sambandet mellan förlagstexten om en diktsamling och författarens avsikt är svagt. Så ironiskt livfull och intresserad av pastisch och parodi som Aase Berg är, har hon försett sin sjätte diktsamling Liknöjd fauna (Bonniers) med en förklarande notis på omslagsflikens redaktörsplats. Åtminstone har hon inspirerat texten. Läs mer
Det sista kapitlet är bara drygt fyra sidor långt. Det börjar med en beskrivning av hur författaren Håkan Lahger själv och en kvinna tillsammans med några andra personer färdas i en bil till tonerna av Bob Dylan. Tidpunkten är inte angiven, men det är sannolikt några decennier sedan. Författaren är förälskad i kvinnan. Läs mer
Denna dokumentärbok kan läsas som en äventyrlig beskrivning av en man som upplevde andra världskriget från en jagare i Stilla havet – och överlevde.
Men i sista kapitlet är det pojkboksspännande berättandet över och man förstår plötsligt vad kriget gjorde med honom.
Läs mer
Det är nu mer än trettio år sedan Umberto Eco fick sitt dundergenombrott som författare med I rosens namn, som i filmatiserad version med Sean Connery som sanningssökande munk kom att sprida bilden av Eco som lärd underhållningsförfattare och dessutom öppnade dammluckorna för en flod av miserabel litterär mumbo-jumbo, som slog mynt av att röra i sig i mystika gränsländer mellan medeltidsmyt och kvasireligiöst infärgad kriminalgåta som Dan Browns Da Vinci-koden eller som det senaste exemplet på svenska, Jan Wallentins sanslösa hopkok Strindbergs stjärna. Läs mer
Det finns alltid en mollton i Henning Mankells berättelser, och den uppstår ur den känsla för världens orättvisor som utgör en viktig drivkraft för hans författarskap, som på det sättet står i direkt förbindelse med den stora litteraturen sedan antiken. Läs mer
De flesta amerikanska historiker anser att Abraham Lincoln är den främste president USA har haft. ”Honest Abe” räddade landet från att delas och han avskaffade slaveriet. Staffan Ekendahl, känd radioröst och tidigare Sveriges Radios korrespondent i Washington, har skrivit denna första riktiga biografi på svenska, i modern tid, om presidenten som föddes i en fönsterlös hydda i skogen men trots det lyckades ta sig till Vita huset. Läs mer
Varför Bernt Hermele har skrivit den här boken vet jag inte men som läsare konstaterar jag att den kan läsas på många olika sätt, som en skvallerbok om en omtalad och skandaliserad person, som en bok om en speciell och välkänd organisation med problem, Röda Korset, som en bok om organisationer i allmänhet, möjliga felfunktioner i sådana, eller som en bok om en personlighetstyp som man bör se upp med. Läs mer