Med risk för att beskyllas för vänskapskorruption tar vi här också ta upp en ny serie med faktaböcker för tre- till sexåringar.
Böckerna om Ellis och goseapan Ballowits innehåller inte så mycket hårdfakta utan är mer tänkta som en grund för samtal kring olika ämnen. TVå böcker har kommit , två kommer snart och tillsammans är det tänkt att bli totalt åtta böcker innan serien är slut. Läs mer
Det finns barn- och ungdomsböcker som även vuxna gillar eller roas av, även om de inte alltid vill erkänna det. Harry Potter-böckerna är sådana. Jonathan Lindströms böcker om naturvetenskap kan nog också platsa i den kategorin. Och trots att de tar upp bitvis riktigt svåra och krångliga saker, så kan även de lite äldre förskolebarnen hänga med i historierna. Det måste väl sägas vara ett gott betyg åt en författare vars främsta drivkraft är att förmedla kunskaper, och helst det senaste inom forskningen. Läs mer
I Tusen gånger starkare gör Christina Herrström upp med skolans strukturella könsförtryck. En gång för alla, vill man tillägga. Boken är en pamflett och skolan, strukturerna och vuxenvärlden såpas till så det skummar om det. Om det är bra? Nja, funktionellt, kanske. Men stilistiskt är det ojämnt och dramaturgiskt är det förutsägbart. Läs mer
Den socialrealistiska ungdomsromanen är tillbaka, enligt litteraturvetaren Anna Nordenstam. Dagens socialrealism skiljer sig från sjuttiotalets realism, med raka och tydliga budskap och svar. Ett undantag är Tusen gånger starkare av Christina Herrström, som kom ut i höstas.
– I Tusen gånger starkare är budskapet viktigare än personerna, men så är det alltid när jag skriver, säger Christina Herrström.
En berättelse om ett barn, en barndom. Är det automatiskt en bok för barn? Naturligtvis inte. Men påfallande ofta tänker vi så.
Det finns många böcker som jag själv tyckt om, gråtit till och roats av, som jag inte alls borde läst. Eller möjligen skulle läst av plikt som god förälder. I alla fall om jag litat på vad som står på baksidan på böckerna eller på vilken hylla de placeras i bokhandeln och på bibliotek. Läs mer
Kerstin Lundberg Hahn är barnboksförfattare sedan några år tillbaka och aktiv i Barnboksnätet. Hennes vardag består dels i att skriva på nästa bok, dels i att besöka sina läsare på skolor och bibliotek. Det uppstår ett växelspel i detta kraftfält. Läs mer
– Hur kan du skriva om något som är så hemskt? Det är ju barn och ungdomar som ska läsa!
Den reaktionen fick jag av en kvinna som hade hört vad min senaste bok, Kidnappare på nätet, handlade om. Jag håller med om att boken är ganska hemsk, då den handlar om två pojkar, Tommy och Flisen, som blir kidnappade av en pedofilhärva efter att ha chattat och bestämt träff med en ”schysst tjej” på nätet. Men varför kan man inte skriva om hemska saker bara för att man skriver för barn och ungdomar? Läs mer
All världens fantastiska berättelser vill vi ge våra barn och unga. Men får de det? De senaste årens debatt och barn- och ungdomslitteratur har bland mycket annat handlat om mångfalden; att svenska barn och unga inte ges möjligheten att läsa böcker från utanför den anglosaxiska kultursfären. Men Gunilla Borén, översättare, barnbokskännare och författare, ser många hinder för att unga läsare i Sverige ska få ta del av litteratur från länder i Asien, Afrika och Sydamerika. Språkliga hinder gör att många böcker – bra som dåliga – aldrig har en chans att nå oss, men de kulturella och politiska hindren är minst lika stora. Många platsar inte i den svenska barnboksutgivningen. Läs mer
I Pija Lindenbaums senaste bok, ”Lill-Zlatan och morbror raring”, är huvudpersonen Ella avigt inställd till morbror Tommys pojkvän Steve, hon vill ha Tommy för sig själv och tycker att Steve är tråkig. Men till slut accepterar hon honom, när det visar sig att han är bra på att spela fotboll, och så slutar det bra ändå – precis som det ”ska” göra. Läs mer
Litteraturforskaren Lars Brink hävdar att välmenande lärares försök att få pojkar att läsa böcker om relationer och känslor, gör att de slutar läsa. Pojkar behöver få läsa traditionella pojkböcker för att bygga upp sin könsidentitet. Detta är särskilt viktigt i de lägre årskurserna, då skolan spelar en stor roll för pojkars utveckling av maskulinitet.
Läs mer