| |
Visst är jämförelsen lite orättvis.
Tom Tits experiment har hållit på i snart tio år och Kunskapens
Hus har ännu inte kommit igång på riktigt. Dessutom är
det stor skillnad på att klämma ihop sig i några ynka tält
jämfört med att kunna breda ut sig ute på Lindholmen. Men,
ändå. Jag tycker nog att lite diskussion om den pedadogik som
används kan vara på sin plats.
Det finns nämligen en sak de har förstått
på Tom Tits experiment som är väldigt viktigt om man vill
nå ungar i skolåldern. De är oerhört otåliga.
De vill snabbt kunna förstå vad som är poängen med
det som  visas och helst kunna titta och förstå
utan att behöva hjälp av en guide.
Jag förstår mycket väl att tanken med de små tält
som satts upp i Kunskapens Park är att skapa en intim atmosfär
och en närhet mellan den som berättar och de som lyssnar. Nu är
det bara det, att alla lyssnar inte. Och då är det väl bra
om de ändå får med sig någonting ut. Alla har heller
inte förmågan att berätta på ett engagerande sätt.
Några av de forskare som finns på plats är väldigt
duktiga på det, men långt ifrån alla. Med tanke på
att det är ett stort hus som ska fyllas, så undrar jag om det
går att hitta så många guider med denna sällsynta
förmåga.
Därför tror jag att Tom Tits experimentverkstad
har hittat ett bra koncept med sina tydliga kortfattade skyltar som talar
om vad som kan göras vid varje station och vad det som åskådliggörs
kan användas till i ett annat större sammanhang. (Något
som Experimentum kanske kunde lära sig av) Dessutom har de en förmåga
att hitta roliga exempel.
Som götborgare vill jag i allafall önska Kunskapens Hus lycka
till!
Det kan säkert bli bra. Ni har verkligen en mission att fylla.
text: SIRI REUTERSTRAND
|
