Har lidandet en mening? Lidandet är en evig fråga därför att den ställs gång på gång och måste ge svar för den tid vi lever i. Frågan får aldrig något slutgiltigt svar, menar Kjell Kallenberg, docent i tros- och livsåskådningsvetenskap vid Uppsala universitet.
Det går att bemöta lidandet på tre sätt, genom flykt, genom protest eller genom underkastelse. I engelskan benämns de under termerna "exit", "voice" och "loyalty".

Lidande som är tidsbegränsat är lättare att klara av jämfört med det lidande som är ett evighetsarbete, och inte leder någonstans. Det finns lidanden som efteråt kan ge ett resultat, därför att tiden gav tillfälle till insikt och eftertanke. Men Kjell Kallenberg är noga med att betona att lidandet också kan vara något som inte ger den här insikten utan istället välter människan.

Buddha har en tes där livet skulle vara lika med själva lidandet, "Att leva är att lida". I dagens samhälle finns lidandet bevisligen kvar, men det har berövats sin mening där liv och lidande behövs för att människan skall utvecklas.
-Lidandet är idag säkert större globalt sett, men vi flyr ifrån det. Det är först när vi själva drabbas som det inte går att blunda längre.

Idag råder det en sorts lyckofilosofi där livet skall vara fyllt med lust och lycka dagarna i ända.
-Vi är så fast i synsättet att allt bara skall bli bättre och bättre. För varje gång vi byter bil ska den bli lite starkare och lite större.

Lidandet handlar om människors utveckling, att gå från kaos till kosmos. Det går inte att definiera lycka utan lidande eller vice versa, för de är sammankopplade med varandra. Ju större lidandet är, desto större är också lyckan.
-Varför skall man ändra villkoren för det som gör livet viktigt. Det finns ju ingen anledning att lämna det som ger livet en mening.

Kjell Kallenbergs strategi är att eliminera lidandet så långt som det är möjligt. Och att på ett medmänskligt sätt lätta bördan för andra, för att ge livet en ytterligare dimension, både för sig själv och för den som lider.

text: INA LARSSON

Synpunkter? Skriv till oss!